
Majken har just nu en lätt besatthet av plåster i alla olika varianter. Högst i kurs ligger “Hello Kitty”-plåstret, men eftersom det är inköpt i USA håller vi just nu på att avleda henne från dem. Känns lite onödigt att behöva importera plåster från staterna när vi har ett stort utbud på ICA. Så i detta nu är det Disneyplåster som används flitigast.
Man kan fråga sig om det verkligen behövs plåster så ofta som vi nu använder dem. Svaret är nej, istället är det så att det letas efter tillfällen att få ett plåster. Ett fall på golvet efter en vild tjurrusning med storebror - plåster. Ett mikroskopiskt litet sår - plåster. Tårar av trötthet - plåster. Byte av blöja - plåster. Gå och sova - plåster. Självklart avfärdar vi medparten av gångerna den lilla plastejpen efterfrågas, annars skulle lilla barnet vara helt täckt av färgglada små lappar.
Dock ska alltid plåstret sitta på tummen. Udda, med tanke på att den kroppsdelen sällan skadas nämnvärt. Igår bröt hon dock trenden och tyckte att den rinnande näsan och röda huden under kunde behöva ett bidrag från Salvekvick. Där sa mamman nej. En färgglad mustasch i kombo med snorig näsa lät inte helt okej.
Jag har dock börjat fundera på plåstrets funktion som snuttefilt, en sorts lisa för själen. Tänk om man själv kunde använda sig av samma metod. Livskriser - plåster. Saknad - plåster. Kärlekskris - plåster. Problem på jobbet - plåster. Allmän bedrövelse - plåster. Hösteländet - plåstret på från oktobers slut till januaris början.
Kanske något man skulle testa? Det skulle i alla fall vara tydligt för alla när man behöver lite extra omtanke. “Oj, titta på Lotta, hon har ett stort Bambiplåster idag… hon behöver nog en kram” eller “Bengt, jag ser att du har på dig Spidermanplåstret idag, hur mår du egentligen?“.
Idag behöver jag dock inget plåster. Har tillbringat dagen med biobesök och middag hos mina ställföreträdande vuxna, E & P. Som vanligt lämnar man dem varm i hjärtat, full i magen och med en känsla av lycka. Tänk om alla människor kunde få en att må så bra?
Jag får ta tillfället i akt och hälsa Kicki välkommen. Det ser lovande ut för Soofen i cyberrymden.

4 comments
Comments feed for this article
december 28, 2007 vid 1:04 pm
Maria
Hej Sofie och God fortsättning!
Vilken fantastisk fotograf och skrivare du är! Går det att anlita dig för en fotosessior på kidsen framöver…?
Hoppas att allt är bra med er.
Vi hörs!
//Maria Källströmer
december 28, 2007 vid 4:13 pm
Sellgrenskan
Är inne & kollar hur det går för bloggen. Glädjs åt att den används flitigt.
Har fått några meddelande i min inbox om kommentarer som skall godkännas, men det verkar som det är åtgärdat då de finns med här. Kolla så att inte min adress finns med någonstans så att mailen hamnar hos rätta bloggägaren.
God fortsättning.
/Annelie
december 28, 2007 vid 7:40 pm
Ewa
En soof-blogg. Så rätt. Det var väl egentligen inte frågan OM utan NÄR?
Sitter och läser och småler, du är grymt bra på att skriva. Synd är bara att man inte ser din handstil. Hm, måste nog tillverka fonten Soof med typsnittsfamiljen Soof Bold, Soof Light och Soof Italic. He, he.
På tal om plåsterinlägget. Fick anvädning av ett svartvitt (såklart) IKEA-plåster nu ikväll då Ida rev mig ordentligt (ville INTE borsta tänderna…
januari 1, 2008 vid 10:28 pm
Wic
Majken é ett plåster för själen!