Okej, nu med några dagars vana kan jag konstatera - det här var kul. Jag fortsätter. Bloggandet är nog min grej. Jag har ju så mycket att skriva om, saker jag vill ventilera, berätta och informera om. Så, ni trogna, häng på - det kommer mera, Soof har nämligen blivit bloggbiten.

Kvällen har ägnats åt TV-tittande. Tre av fyra i familjen Pensionär tittade med glädje på när Caroline och Göran gick segrande ur kvällens “På spåret”-strid. Yngsta pensionären skrattade gott åt husbandets försök att lattja och trixa till Harry Belafontes låtar, hängde med spänning med på tågresorna och resonerade sig fram till Östersund - på en femårings sätt. Jag tänker på mosterns ord “Ni har fostrat en pensionär” och skrattar gott. Jag gillar ju pensionärer, framförallt de som är fem år och på fullaste allvar tror att Storsjöodjuret finns.

Nu, sova - litet monster vaknar snart.