Vi pratade om det tidigare idag, jag och söstra mi. Det där med att vissa (jag) tiger sig genom saker. Jobbar sig långsamt igenom det som är jobbigt. Andra (hon) ger hela tiden utlopp för det som är tungt. Visar sina känslor.

När hon säger att hon tycker att det är bra att folk får veta att jag mår dåligt hajar jag till.

Jag mår ju faktiskt inte dåligt. Jag skriver bara av mig. Så att en massa kändisar och ofattbart många okända får läsa. Kastar ut saker som legat och väntat på att bli nedskrivet länge nu. Ventilerar.

Jag mår på det stora hela riktigt bra. Visst, ibland är det tungt-trist-tråkigt. Men det är det väl för alla.

Att jag skriver om de jobbiga sakerna är bara ett sätt att få göra bokslut. Ett sätt att få ta med sig det ljusa och lämna det mörka bakom sig. För det är ju så att även om det är tungt så har man alltid något att glädjas åt. Alltid något. Glöm aldrig det. Det gäller bara att söka efter det ljusa istället för att gå ner sig i det mörka.

Jag blev djup och analyserande nu, så är jag egentligen inte. Jag är egentligen motsatsen.

The rollercoaster years har lärt mig mycket. Mycket om mig själv, men mest om andra. Jag känner mig själv rätt bra vid det här laget, vet min kapacitet. Jag har koll på vilka människor som betyder något och vilka som inte gör det. Jag vet att jag aldrig kommer att se ner på människor som inte kan hantera sina problem, vi har alla problem. Det handlar bara om hur vi tar itu med dem.

Jag fick ett mail nyss. Ett mail från en av mina livbojar. Ni vet, en sån som man flyr till när åskan går. En av mina reservvuxna. Hon är ofta här och läser, kommenterar aldrig eftersom hon tycker att det blir för offentligt. Jag blev glad av hennes mail, liksom jag blir av alla era kommentarer. De behövs.

Ikväll åker jag till Stockholm. Om jag ska göra som ni säger borde jag äta yoghurtglass, maffiga pizzor, njuta av lyxig choklad, inmundiga de bästa ostarna, kolla kläder både här och där, dricka vin, latte och bara ta det lugnt.

Vi får se vad jag hinner.

Jag ska i alla fall känna lugnet.

Jag tror inte att jag klarar mig utan detta, så troligtvis kommer det att dyka upp ett 08-baserat inlägg om ni har tur.

På återseende.