Sitter på jobbet. Ska planera. Vill inte jobba. Måste dock.

Egot njuter av att så många tittar fram ur skrymslena och vrårna för att heja fram stukad Soof. Jag riktigt känner hur supporterskaran lyfter mig fram genom publikhavet. Lovely.

Samtidigt så skäms jag lite.

Så farligt var det ju inte. Ni fick ju ta det med en nypa salt. Om ni ville.

Idag blåser det trista hårda vindar i 0910. Cykelskrället har fastnat på ettans växel och man känner sig återigen som ett liten fjant när man cyklarcyklarcyklar och i princip står still. Treans växel kom tillbaka - jag saknar dig.

Idag har jag en-uno-one-ein lektion. Känns lyxigt. Lägger dock ansvaret på mig att göra något vettigt.

Ska börja nu. Med det vettiga alltså.

På återseende mot kvällningen.