Dagen som skulle tillbringas inne slutade med att vi satt i en backe ändå. Lillasystern försökte nämligen göra livet surt för den mycket godhjärtade storebrodern hela tiden. Ställde till det med glimten i ögat. Flyttade saker, kastade legobitar. Log då tårarna rann på Ollebubben. Kramade om honom och sa fölåtOlledevaintemeningen. Haha - det var väl precis det det var. Meningen.

När då bästa kompisarna ringde och lockade med bobåkning tog jag chansen, var nämligen oerhört less på ljudet av bråkande barn och tårar.

Väl ute försvann solen, så det blev en kortare sejour ute i snön. K, A och R följde därför med oss hem på legolek, latte och treåringstrots. Det blev bra det också. Trots att två av människorna i huset är födda 2005 och är i den finaste perioden av dem alla - treårstrotset. Sura miner, bestämda vrål och ilskna blickar. Men också stora kramar och jaälskadejmamma.

Lilla trotset lade sig ner på golvet i en affär som vi besökte som snabbast idag. Där i horisontalläge skrek hon utöver sig eftersom jag inte ville bära henne. Gosh. Vi inser mer och mer att hon kommer att bli en utmaning. Men jag gillar ju utmaningar och detta är en mycket charmant sådan.

Snart väntar middagen, idag vankas det en smaskig älggryta med kanel och aprikoser. Det luktar lovely i det lilla vita huset på Älvsbacka. Måtte M komma hem snart.

Kvällen blir finfin eftersom den ska tillbringas på fik med A & E. Känns fantastiskt efter en dag som denna!