Jag och fina A har varit ute i snöstormen (nu orkar jag inte ens älta vädret, det blir så mycket fula ord då) och lämnat kalasinbjudningar. Febertoppen min fyller ju sex år i helgen och även om det absolut inte känns så nu så är det ändå snart dags för barnakalas. Idag är läget sådant att vi jublar om lilla hjärtat dricker ett glas vatten. Eller om han orkar se hela Lilla röda traktorn.
Älvsbackadamerna Soof och A har i alla fall promenerat runt och varit sociala med en hel massa människor. Tjittjattat och pratat om allt mellan himmel och jord. Fått spana in en gipsad arm, tagit del av kalastips, blivit erbjuden slalomskidor och träffat på en man i kalsonger. Bland annat. Man får vara med om mycket om man knackar på dörren efter skymningen.
Måste kanske göras oftare.
För övrigt har jag precis som alla andra onsdagar suttit och snörvlat framför Barnmorskorna. Kan inte låta bli att snyfta till varje gång det blir en bebis och mammanpappan blir så lyckliga, så lyckliga. Know the feeling. Stort.
