Så var den stora dagen avklarad. Sexårsdagen. Dagen då man på något sätt träder in i ett nytt skede av livet. Tappa tänder. Få en glugg. Stor cykel. Förskoleklass. Nya klasskompisar. Bokstäver. Ryggsäck. Tankar om livet och döden. Kärlek.

Borta är min bebis och kvar är en stor kille som dock fortfarande är den allra finaste.

Vi började födelsedagsmorgonen med att skicka ut Olle på en liten skattjakt. Han fick en teckning med vår fåtölj och ett rött kryss på. Han rusade genast iväg och hittade där under fåtöljen ett litet svart paket och en teckning som visade var nästa paket låg. Så höll det på tills han hittat åtta små paket och fick en teckning med vårt badkar på. När han drog undan duschdraperiet hittade han inget litet svart paket utan en stor grön cykel. Lycka!

Eftersom nätet svämmar över av diverse löst folk och eftersom jag har börjat tänka efter mer och mer tänker jag inte visa bilden på en mycket glad ung man - endast iklädd kalsonger - sittandes på en cykel i ett vitt litet badrum i ett litet vitt hus någonstans i Sverige. Men har du fantasi kan du ju försöka visualisera det ändå. Det såg kul ut.

De små svarta paketen innehöll Traderadebuten - en samling Starwarsgubbar med Yoda i spetsen. Utan lasersvärd dock. Vi tillverkade istället riktigt snajsiga lasersvärd av förra sommarens lager av grillpinnar. Fungerar utmärkt.

Innan gästerna anlände till casa Soof hann jag givetvis springa runt som en skållad liten råtta. Putsa, feja och ställa allt i sin ordning. Som vanligt ganska onödigt. Men nödvändigt för ens eget välbefinnande. Fånigt.

Sen kalasades det i timmarna många med familj och släkt. Yodatårtan sprättades och födelsedagsbarnet själv var mycket nöjd över utseendet på sexårstårtan. Paket öppnades och det mesta hade samma tema: rymdens hjältar och otäckingar. Mycket Lego bidde det. Så nu byggs det varje vaken stund.

När kalasandet var över sjönk vi alla ihop i en liten hög på golvet. Nja, i alla fall nästan. Barnen somnade snabbt och föräldrarna såg därefter en mycket grabbig komedi. Fast det brukar vara filmer jag skyr som pesten kändes det väldigt lagom efter dagen som varit.

Nu - dagen efter - har cykeln testats. Mosterns paket har äntligen anlänt på Posten. Det har sprättats kartong. Jublats över droidchef. Förfasats över Aslans öde i boken om Narnia och nu sover sexåringen gott.

Lillasyster har haft fullt upp med att konstatera hur många kompisar hon har. Men det är en helt annan historia.

Här kommer bilder. Nöjd nu moster Lisa?