Daily Archive

Kommer ni ihåg att vi var på pysseleftermiddag för några veckor sen? Efter det hintade jag ju lite glatt i detta forum att jag och några andra flickor skulle iväg och pyssla. Utan barn och med ett öppet sinnelag. För det var ju så rackarns kul att vara kreativ den där söndagen då våra små ullkompisar såg dagens ljus.

Den pysselkvällen har just passerat och blev a night to remember. Låt mig berätta:

Vi laddade upp varandra till tänderna, klämde in oss i en fräck Renault med rattmuff och rejä tuta. Anneli hade med sig finaste inneskorna och Lotta hade lämnat bebis hemma - dagen till ära. Renaulten svängde in framför Handens hus och genom fönstret skymtade en folksamling. Hej och hå, nu skulle det pysslas. Det ryktades om att temat för kvällen var Ullbroderier, men jag menar - hur seriöst behöver det vara? Visst kan man få laja på lite ändå. Inte behöver ett seriöst ord innebära det man tror att det innebär?

Vi gled in och anslöt oss till de övriga. Vilket var ett gäng damer med en genomsnittsålder på högre än oss. Betydligt högre. Bara där kom tvivlet krypande - vad hade vi gett oss in på? Vi snackar nämligen damer som sett fler nålar och trådar än vad vi någonsin kommer att göra. Vi snackar damer som inte ser House en tisdagkväll, utan handarbetar istället. För har man väl börjat handarbeta behöver man ingen TV. Hohohoho.

Handarbetskonsulenten - bara det, smaka på ordet - tog till orda och började presentera olika material, trådar som for som smör genom tyget och visade exempel på gobelänger som skildrade vår samtid. Gosh. Där satt nu tre likbleka flickor, med väldigt vaga minnen från syslöjden. Hur skulle detta gå? Skildra samtiden genom nålsögat. Hujedamig.

Jag satt under hela den inledande föreläsningen och tänkte När ska jag få tillfälle att gå? När kan jag lämna byggnaden utan att det blir alltför pinsamt? Jag tittade på Lotta och Anneli och lät desperationen i mina ögon stråla. I deras ögon mötte jag liknande känsla. Panik. Den växte när de äldre damerna i församlingen diskuterade nålar, var kunde man köpa fina nålar? Det var ju så svårt att hitta nålar av bra kvalite. Om ni undrar så har de riktigt bra nålbrev på Hemslöjden i Umeå. Passa på att bunkra nästa gång ni besöker björkarnas stad. Man vet aldrig när man behöver en riktigt fin nål.

Kusin Frida anslöt och hennes ansiktsuttryck sade allt Oh my God, Sofie… vad har du lurat in mig i? Jag kunde inte göra annat än hålla med. Det var en fråga som jag själv ställde mig i det ögonblicket. Fru Ejrevi dök också upp så småningom, precis när föreläsningen var till ända och syjuntan skulle ta fart. Hennes min var obetalbar och jag myser ännu av att den sitter kvar på näthinnan. Haha. Fru Ejrevi goes gobeläng. Haha.

Vi tog dock ett gemensamt outtalat beslut att stanna kvar och faktiskt - det var inte så farligt. Jag lärde mig kedjestygn på nytt, sydde en liten grej  och kunde till slut yttra Det här var ju riktigt avkopplande. Pensionär inom kort?

Vi satt och diskuterade folk och fä, livet och handarbete. Drack lite te och pratade ännu mer. Riktigt trevligt faktiskt. En klassisk syjunta. Trodde man väl aldrig att man skulle delta i vid 32 års ålder. Men, visst är det lite trevligt när saker inte blir som man tänkt sig?

Nu ska jag sjunka ner framför televisionen.

Utan handarbete.