Man kan kanske kalla mig lite barnslig och kanske t o m omusikalisk. Det kvittar för mig. Jag står för det. Jag fascineras nämligen något oerhört av låtar som berättar en historia. Ni vet – som en saga i musikform. En berättelse – som en bok som förs fram av en sång. Jag fastnar oftast för låtar av detta slag.
Jag vet inte om det är det att jag behöver en röd tråd att hänga upp musiken i. Att jag inte klarar av flummiga låttexter om saker jag inte fattar. Kanske är det så att berättandet är min grej och inte tonerna. Ingen kan väl påstå att jag någonsin varit något av en musikexpert – men fråga mig gärna om böcker eller tv-serier. Det är mitt gebit. Inte musican.
Jag har tidigare uttryckt min fascination för ljuvliga Goodbye Earl, fantastiskt framförd av Dixie Chicksen. Fina, fina Dixie Chicks. Låten berättar en historia från början till (ett lyckligt) slut och videon är som pricken över i:et eller grädden på moset. Jag och Olle diggar den ofta, dansar tillsammans och ler åt de två barndomsvännerna som slår tillbaka. Lovely. Så himla lovely. Youtube vill inte att jag visar videon för er, men surfa gärna in och titta på den. Den är värd det.
Andra låtar som berättar en historia är dessa. Vissa direkt från Soofs tonårstid. Det var tider det. Varsågoda:
Har du fler musiksagor?
