Jönköping. På väg mot semesterns höjdpunkt.



Jönköping. På väg mot semesterns höjdpunkt.



Kategorier: Livet som jag lever det · Mina darlings
Familjen har lämnat huset. Bad i Byske står på schemat. Jag stannar hemma – själv – och ställer mig frågan när jag senast var ensam. Jag kan inte ens komma ihåg när. Njuter gör jag därför av tystnaden och förmågan att göra vad jag vill.
Jag skurar. Städar och fejar.
Kanske inte det man helst av allt vill göra en ensam ledig dag. Men jag funkar så. Kan inte göra slöaslappagrejer om huset ser ut som om en tornado dragit fram. Belönar mig därför efter städning med en ny tidning och upplagda ben.
Sen väntar gåpåstanmedfinakompisarna. Fru Ejrevi behöver ny garderob nu när bebismagen blivit en Stella och jag och Anneli hakar med glädje på. Självklart. Gå på stan och äta middag utan barnen behöver vi alla. Framförallt nu i dessa semester- och familjetider.
Nu – städa klart och lyssna på underbara Karin Mamma Andersson som sommarpratar i mina öron. Sen slappa. Nice.
Kategorier: Livet som jag lever det
Ett underbart Universeum och ett regnigt Liseberg. Varsågoda.






Kategorier: Livet som jag lever det

Mamma A och pappa A har varit upptagna idag – den ena med att bråka med kommungubbar och den andra med att vara i huvudstaden – så härliga syskonen Eriksson har tillbringat dagen hos oss. Det har gått finfint att vara en storfamilj på fyra barn – plättar till lunch, lurig Hubert och mycket lek mellan storebror E och lillasyster H. Men för att vara ärlig, två barn räcker gott och väl för Soof och Mattias.
Men det är ju som mycket annat upp till var och en. Barn eller inte. Fem eller flera. Ett och det är tillräckligt. Två, men inte fler. Sju barn och gärna fler. Tre, som verkar vara det nya två. Vi resonerar alla olika.
Om man nu har turen att kunna få bestämma över sådant förstås, det är ju inte alltid helt enkelt. Det är ju absolut ingen självklarhet att man ens kan få några barn. Jag känner mig dagligen oändligt tacksam över de två bästaste som nu ligger och sover i ett rum bredvid mig. Oändligt tacksam och nöjd.
Kategorier: Livet som jag lever det
Det bara faller ner. Regnet håller oss inne och luftintaget har varit oerhört litet en dag som denna. Det märks. Tröttheten lamslår oss – liten som stor.
Vi kände lugnet på morgonen, lastade sen bilen med barn och grejer som rensats ut från barnens rum. Jag tokrensade verkligen igår och rackarns vilken lättnadskänsla man kan känna i kroppen av lite rensning. Må vara att det till större delen av plastleksaker av McDonaldskaraktär som åkte till skroten. Det rensade ändå sinnet. Man kan inte fatta att man som förälder tolererar att så mycket skräp släpas hem. Från och med nu är det stopp. I alla fall så länge jag kan komma ihåg gårdagens rensning.
Vi har även varit uppe på Solbacken – där ställen som ICA Maxi, Barnens Hus och Blomsterlandet huserar. Ni fattar grejen. Ett Mekka för fördrivandet av tid och slösande av pengar. Vi shoppade kläder till Majkens docka Mustafa och förfasades därefter av den oerhört dåliga servicen på Blomsterlandet – Krusbär? Nja, fanns det inte någon buske där ute är de nog slut. Jag vet inte, den ansvariga för buskar är ledig idag. Jaha, men då borde det kanske stå en skylt vilken dag det passar sig att köpa buskar. När man kan tänkas få lite hjälp. Kan man tycka.
Sen blev det korvlunch på ICA och storshopping. En passande aktivitet en regnig dag. Det var vi inte ensamma om att tycka. Mycket människor var det.
Familjen Ejrevi har därefter förgyllt vår eftermiddag kväll, liksom Hanna samt herr Tjärnström. En social afton blev det helt enkelt. Det gillar ju en sån som jag.
Nu tevetittande. Imorgon vårdcentralen med Olle och barnpassning av Hubert och Millie. Jag återkommer med mer info om detta.
Tjing.
Kategorier: Livet som jag lever det
En helt vanlig dag. En helt vanlig sommardag. Fylld med lekande barn, Bullerbykompisar, spontanbesök av familjen J från Klutmark och rivande av yttervägg. Jag har nyss hängt tvätt – inne. Ute hänger regnmolnen tunga, så torkvindan får allt stå ensam och övergiven till en solig dag.
Jag har gått en promenad. Visst ville ni veta det? Intresseklubben antecknar – kommer ni ihåg när man sa så? Det var väl när man var ung och tuffare än idag. Idag säger man inte så häftiga meningar till varann. Någon kan ju bli ledsen.
Jag har i alla fall gått en promenad. Genom ett regnigt Skellefteå för att hyra film. Det gick bra, jag kom hem med tre stycken. Hade lite svårt att bestämma mig. Möttes av poppiga flickor och pojkar som laddade för Trästocksfestivalen som har sin början idag. Denna sommartorsdag.
Poppiga flickorna hade alla glasögon som skulle göra Göran Persson anno 90-talet grön av avund. Stora. Riktigt stora. Poppiga flickorna hade alla festliga kläder och frisyrer, de såg uppspelta ut och en slet blommor ur stadens planteringar. Hon såg dock arg ut. Skrek att hon ville ha mat från MAX. Man får väl hoppas att hon har fått i sig lite mat nu. Så hon blir lite gladare.
Jag hade regnjacka på mig. Min nya svarta. Den som även fungerar fint som vindjacka. En praktisk jacka. En sån jacka som man har på sig om man är på väg för att hyra film. En sån jacka som man har på sig om man har normalstora glasögon och NIKE-mjukisbyxor. Jag drog inte upp några blommor, men då hade jag i och för sig nyss ätit också.
Nu ska två barn snart sova. En stor sover kanske redan, medan en liten bara pratar och pratar. Pratarpratarpratar. Allt för att slippa sova. Know the feeling. Det är ju roligare att vara vaken. Då kan man som jag skriva av sig lite nonsens. Bara för att det är så roligt att skriva.
Imorgon en annan dag. Blir nog en bra sån också. Tjing.
Kategorier: Livet som jag lever det · Svammel
För att inte ge er alltför många intryck på en gång kommer här sträckan Sundsvall – Stockholm – Kolmården i bilder. Jag låter dem tala för sig själv. Är det okej med er? I så fall, varsågoda:












Kategorier: Livet som jag lever det · Mina darlings