Inlägg från augusti 2008
Fru Ejrevi har just bompat ner barnvagnen nerför våra trappor ute. Teet ligger som en värmande hinna i magen och i väskan ligger reafyndet från Indiska. Känns med andra ord ganska bra just nu.
Stadsturen med ett stycke Majken och ett stycke Sander kan man dock säga gick sisådär. Två starka små viljor, den ena argare och den andra känsligare, som både gjorde sitt för att göra fru E svettig och mig fnissig. En tokrolig shoppingrunda må man väl säga.
Vi har en übersocial helg med middagsbjudningar både hit och dit. Ikväll väntar familjen AB med mat och vin inte så långt härifrån. Känns finfint.
Lite samlade bilder kommer här, med bland annat ledigfredag, barnarbete och morochdotterEjrevi. Få bilder på storebrorsan i familjen. Synd, men han är också inne i en social fas och är mest på språng. Kompisar hit och kompisar dit.
Lite fulbloggande. Det får man väl syssla med en lördag? Vad gör du idag?
Kategorier: Livet som jag lever det
Det börjar bli en vana. Att sitta vid datorn i hallen och vänta på att två små ska finna ro för natten. Tänk att man kan längta så oerhört mycket efter att tystnaden ska infinna sig - samtidigt som man älskar de små liven så oerhört. Konstig känsla.
Världens bästa lillasyster ringde nyss. Jag orkade knappt prata. Vi hann dock avhandla Ben & Jerrys glassmaker. Viktigheter med andra ord. I frysen väntar Chunky Monkey och även om jag avlagt ett löfte om att inte fika i tid och otid känner jag att det är läge. Jag är värd den.
En kvinna på mitt jobb har en teori som jag gillar: Om man känner sig sugen på något är det för att kroppen behöver det. Inte helt sant, men en bra lögn för sig själv. Ikväll behöver jag bananglass from the States. Oh yes.
Vad behöver du en kväll som denna?
Kategorier: Livet som jag lever det
Ibland är man så där in i vassen trött. Idag är en sån dag. Biblioteksbesök med en klass på 20 – hallelujahgemigstyrka, vårdcentralen med finaste storebrorsan, storhandling på ICA Maxi med trotsets okrönta mästarinna, ett hem där stök och bök råder och som en liten avslutning på det hela – en bestämd och söt liten dam som ska göra allt annat än att sova. Vill bara vråla, men besinnar mig och skriver av mig trötthet, frustration och irritation.
Så – nu är man en bra mamma igen. Måste dock hejda liten flicka som bestämt sig för att sova i vantar och därför kastar upp saker ur byrån. Hejda med kärleksfull röst och glad mun. Fina mamman. Det är jag det.
Over and out.
Kategorier: Livet som jag lever det
De kommer från en annan världsdel än vår. En världsdel som är totalt olik vår egen. Med sin röda jord, big five och öppna landskap är Afrika ibland vår raka motsats. På gott och ont.
Igår landade de i 0910. Två män och två kvinnor från Uganda. Kvinnorna hade flugit för första gången i sina liv och då en lång flygtur upp till oss i norraste norr. De har inkvarterats på en av stadens hotell och där blivit instruerade hur man använder vår variant av toalett och dusch. Instruerats utan att ha blivit förlöjligade. En svår balansgång.
De är lärare på vår kompisskola i Entebbe. I höstas var fyra från mitt jobb där för att se, lära och knyta kontakter. Sen dess har eleverna på min skola skrivit brev till eleverna på Chadwick som skolan heter. Brev som ska knyta kontakter, öppna ögon och framförallt – se likheter. Människa som människa.
De fyra kommer att vara här i en dryg vecka och kommer att få en inblick i Sverige och svenskarna. Bli varse om vilket fint land vi lever i och vilka sköna typer vi är. Men även – bli varse om vilket överflöd vi lever i och hur vi ibland på sämsta möjliga sätt beter oss. Mot varann och mot det som vi allt som oftast tar för givet. Vatten. Vänner. El. Familjen. Maten. Bara för att nämna något.
Jag kan känna att det är oerhört nyttigt att först ha sett filmer från den verklighet som de lever i, för att sen välkomna dem i min. 120 elever vs 20 elever. Jordgolv vs. golvvärme. Omtanke om alla vs. sköt du ditt, så sköter jag mitt. Värme vs höstluft. Matbanan vs. oxfilé och klyftpotatis. Spontan dans vs. Mama Mia på stadens biograf. Giraffer vs. Svansele vildmarkscenter.
Ibland tror jag att man behöver en liten väckarklocka i örat och en blixt i ögonen för att fatta. Vi har det fint. Riktigt fint. Ibland – faktiskt – så är våra problem som små, små bagateller.
Kategorier: Livet som jag lever det
Sitter framför en dator. Klockan är 20.01 och den fina helgen är snart till ända. Tyvärr må man väl säga. Det har varit en bra helg med Matfesten, fortsatt stökochbök med nya uterummet, loppis, lekparksfika och kvartersfest. Solen har inte lyst på himlen – men i hjärtat mitt har det varit varmt.
Den här tiden på året ligger mig nästan lika varmt om hjärtat som de fantastiska vårdagarna då asfalten börjar skymta, solen skina och drippdroppet hörs längs Östra Nygatan.
Den här tiden på året betyder för mig långa eftermiddagar i lekparken – tillsammans med Bullerbybarnen och deras familjer. Den här tiden på året betyder också lagom mycket kläder på mig och barnen – inte för lite och inte för mycket. Den här tiden på året innebär också att det blir mörkare på kvällarna – även här i norr – och lamporna kan börja glöda igen. Den här tiden på året innebär också en sista skälvande tid i trädgården – buskarna blir gula och röda samtidigt som syrenhortensian visar sig från sin allra finaste sida.
Jag känner mig på något lustigt sätt rätt tillfreds for the moment. Skolstart och jobb till trots. Läget är under kontroll. Vardagen börjar återvända och med den ett ganska så skönt tempo hemma. Barnen somnar anständiga tider och själv är man inte uppe hiskeligt sent. Scrubs i midnattstimmen är numera ett minne blott. Ganska så skönt. Egentligen.
Kategorier: Livet som jag lever det
Nyfikna? Tids nog så berättar jag. Just nu hoppar jag mest högt.
Nu väntar film och glass efter en tur på Matfesten med Ejreviarna. Känns bra. Fredag är en mycket fin dag.
Kategorier: Livet som jag lever det
Fast regnet hänger tungt över 0910 och asfalten är mörk av nattens väta så lyser det en gigantisk stor sol över lilla fröken Soof. Molnen börjar skingras och i horisonten syns den blå himlen. Jag hoppar högt – men står med båda fötterna på jorden. Det flyger fjärilar i magen, men jag låter dem hållas.
Det kanske är min tur nu. Men bara kanske.
Kanskekanskekanske.
Kategorier: Livet som jag lever det
