För länge sen

Ytterligare en i raden av låtar som berättar en historia. En banal liten variant. Men dock. Man kastas tillbaka till tider som flytt och finner sig själv sitta och fånle. Det är ju rätt fint.

Lonely

Fredagen går mot lördag och barnen ligger nedbäddade. En av dem snörvlar och den andra sover nog redan. Själv har jag lagt upp ena benet på datorn som brummar nästintill ljudlöst och dragit upp det andra under mig där jag sitter i hallen med blommiga tapeter. Så är läget. Det ensamma läget.

Mannen i mitt liv är på pojkresa. Skickar bilder på en fjälltopp och skriver något poetiskt om balsam för själen. Här hemma gnider jag in balsam i barnens hår, äter hamburgare och glider runt i mjukisbyxor. Det kan också vara bra för ens inre. Att bara vara. Landa i lugnet.

Men även en mjukisbyxeglidare kan behöva lite luft ibland. Idag har luftintaget bestått av bibliobesök med fru E och hennes små. Vi fikade, pratade och lånade litteratur à Halvan och Håkan bråkan. Samtidigt drömmer vi oss alltid bort till en tid då man utan dåligt samvete kan sitta länge i en av de sköna fåtöljerna, omgiven av böcker, med en tidningshög och en tekopp/automatkaffe framför sig. Vi har minsann sett att man kan göra det på biblioteket. Ett bibliobesök kan alltså vara mer än ett manfårintebusapåbibblanvissthörnidet? Den dagen kommer då vi kan sitta där i lugnet och stillheten. Eller hur Erikan?

Sen har kvällen även bjudit mig på lite shopping. Som den goda mor jag är blev det givetvis till barnen. Dyrt blev det. Men när katten är borta dansar ju råttorna på bordet och sjunger glatt.

Förresten. Anna har utmanat mig. Jag nappade och därför tänker jag visa min favoritplats hemma. För kan det finnas något bättre än en soffa? När det dessutom är en soffa fylld med minnen? Nej. Det finns nog inget bättre. Bredvid bilden på favoritplatsen kan ni skåda mitt senaste fynd från recycleaffären. Fint som solen i barnens hår och en ny favorit bland alla prylar i detta hus.

 

Nu har jag minsann svamlat nog. På återseende.

Kapten Soof

Idag har jag haft en krönika inne som fick mig att våndas lite. Att skriva om sorg, saknad och ont i hjärtat går väl an i detta forum. Det har jag vant mig vid och numera känns det faktum att många läser som något fullständigt normalt.

Att däremot blotta sig i lokaltidningen och berätta om saknaden inne i mig kändes inte helt självklart först och det tog ett tag innan jag skickade iväg det jag skrivit. Men. Det känns som ett rätt beslut, för jag har aldrig tidigare fått sån respons på något. Respons som gjorde mig oerhört glad och faktiskt – även tårögd.

Skrivandet är verkligen det jag brinner för, laddar för och mår gott av. Vill man inte må gott jämt? Jo. Senast idag har jag över en mycket trevlig middag hemma hos familjen H funderat över orden som inkomst. Går det att försörja sig på att formulera meningar och sätta ihop till en helhet? Skulle det funka? Eller – skulle jag våga testa? Det kanske är den viktigaste frågan och den första man ska ställa sig…

Jag vet inte om vi kom fram till några svar, men det blev i alla fall till en tanke som nog kommer att ligga och gro ett tag. Kanhända att hösten för med sig nya vindar och för mig iväg mot nya horisonter eller så är det kavlugnt och skönt på samma gamla plats som tidigare.  

Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag. Hur det än blir kommer jag att sitta i någon form av båt och det enda jag vet att jag kommer att vara kaptenen över mitt eget liv.

Fem ord

Kväll. Skriva. Televisionen. Mjukisbyxor. Härligt.

Tisdagstankar

Vad hiskeligt gott det är med chokladbollar.
Vad mycket jobbigare det är att gå med skämsstavar än utan.
Rackarns vilken smutsig ugn vi hade.
När kommer våren?
Vilket riktigt skitjobb det är att rengöra det där gallret som ligger inne i ugnen.
Vilken otroligt bra uppfinning fleece är för frusna människor som jag.
Hur kunde jag tycka illa om Jo Nesbös böcker?
Tänk så mycket saker det kan rymmas i en hall.
Varför måste jag ta på mig att göra allt och lite till?
Doften av nybakade bullar är en mycket positiv doft.
Det är ju riktigt roligt att sitta i en arbetsgrupp där alla är positiva, glada och lyssnar på varann.
Tänk vad ett litet ledset utbrott kan göra skillnad.
Kan man få ont i huvudet om man inte dricker te på en hel dag?
Jag får inte glömma att hämta ut teaterbiljetterna imorgon.
Hoppas att fru E som har gratis sms kan påminna mig imorgon vid tvåtiden.
Tänk så mycket saker jag vill ha och fatta hur långt det är till novemberfödelsedagen.
Varför vill jag inte ha på mig ett enda plagg som ligger i min proppfyllda garderob?
Imorgon måste jag ta mig i kragen och ringa till såna som jag tycker om.
Sover barnen?

En liten önskan

VAB

Att vara hemma med två snoriga barn kan vara rätt himmelskt. Frid och fröjd och harmoni råder för tillfället. Barnen leker, spelar X-box och jag torkar snor för glatta livet. Efter lunch ska jag baka bullar och man kan ju undra vad man har gjort för att för att förtjäna detta.

See ya. Snart.

Störst idag.

Fru Ejrevi is in the air.

You give me fever

Fröken Feber är tillbaka. Nu ackompanjerad av fru Snor och herr Hosta. Tillsammans har de slagit läger i Majkens kropp och där har de ett riktigt partaj med lägereld och stämsång. Hos Olle har fru Snor stannat kvar, så hon hoppar emellan partajen som värsta partyprinsessan.

Därför blir det en hemmadag imorgon för tre av fyra i det lilla vita huset på Elmstreet. Brukar vara ett effektivt sätt att jaga bort ovälkomna gäster. Sovmorgon, Barnkanalen och skönt hemmahäng är bästa medicinen mot familjen Förkylning.

Annars då? Jo, tackar som frågar. Har just landat efter en stavgångspromenad med mina trogna vapendragare E och A. Som vanligt har vi avhandlat det mesta, alltifrån när Bello ska bli en vällingflicka till boxning som träningsform. Mellan det klämde vi in lite skvaller om ärvda P.O.P-overaller och vem som hänger med vem. Intressant.

Tidigare idag har vi varit hos familjen Byskebyn. Mycket prat om krämpor på annorlunda ställen, skratt, Howardsoffefunderingar och spel hann vi med innan vi styrde söderut igen.

Nu är det tyst i huset. Skönt. Pappan i familjen spelar hockey, barnen sover och jag? Sitter och känner lugnet. Mitt sjåande till trots – att känna lugnet är en fin känsla. Annorlunda och fin.

Lugnet

Feber borta. Skavsår okej. Finfrämmande i form av Hubert, Millie och Anneli. Mycket mätta. Körslaget. Glada barn. Konstig kamera. Lördagsnöjd mamma.