Byebye Blocket!

Idag har vi änteligen en skoter på uppfarten igen. Sambon är tillbaka i verkligheten och Blocket har därmed blivit av med en av sina trognaste besökare.

Tack den som bestämmer över allt som sker.

Har du slutat blogga?

Nej. Det har jag inte. Inte alls. Jag har bara lite annat för mig. Saker och ting. Ni vet. Livet. Det som bara susar förbi och gör att dagar läggs till veckor och årstider bara tar vid där den andra slutar. Det som består av så mycket annat än en skärm mot en mönstrad tapet.

I detta är jag nu.

För tillfället så känns det mesta bra. Jag lyssnade på en sommarpratare när jag gick hem idag. Han – en läkare – pratade om kopplingen mellan kropp och själ. Hur vi människor i vissa fall kan tänka oss sjuka. Dra ner oss själva i sjukdom. Även fast vi inte vill. Inte medvetet. Men. Han pratade även om det motsatta. Att vi kan tänka oss friska på samma sätt. Inte alltid, men ofta. Mer än vad vi tror.

Det får mig att fundera. Mycket. Det kan nog stämma. Varför ska inte huvudet vara sammanlänkat med den övriga kroppen när allt annat är det? Allt annat påverkar ju varann.

Just nu känns det mesta fint. Jag håller mig på banan och har bestämt mig för att inte gräva ner mig där jag står. Inte yppa ett ont ord om vare sig väder, vind eller jobb. Visst, det snöar ute i den vår som jag väntar på – men tids nog kommer nog våren – och visst blåste det kallt om benen idag. Men – jobbet känns stimulerande och kul för första gången på riktigt länge och jag kan le åt allt som händer och inte händer. Det känns fint.

Jag tänker mig glad och det gör mig glad.

Utedag

Efter en dag i slalombacke med en massa barn är man lite trött i huvudet. Frisk luft i kombination av hållna tummar må ingen ramla och slå sig gör att man känner sig lite lätt slut. Efter våffelmiddag, garderobsstädning och krönikeskrivande väntar nu soffan och Greys på mig. Känns som om jag förtjänar det idag. 

Det var jag det. Du då?

Helpension

Familjen J bjöd in oss på en fantastisk dag i deras hoods igår. Backe med gassande vårsol, parisare till lunch, fika i massor, pinnbröd, skoteråkning och promenader toppades med middag, kattprat (konstigt nog) och allmänt jättetrevligt innan söndagskvällen var till ända. Slutsatsen vi drog när vi summerade dagen var att såna här dagar vill vi ha mer av!

 

  

 

Sju måndagstankar

Visst tänker man mycket en måndag? Här kommer mina funderingar – känn dig utmanad att författa ner dina egna!

1. Villhavillhavillha. Varför är det så osannolikt mycket man vill ha just nu?
2. Snö är inte ett tilfredsställande fenomen när hela ens kropp skriker vår.
3. Livet är inte alltid en dans på rosor, men väl en svängom i köket.
4. Ostkrokar med chilismak var ett bra påfund.
5. Charter deluxe är nu inte så långt borta. Mindre än två månader bara.
6. Kan en garderob anfalla en, eller är det bara en känsla?
7. Det finns sympatiska katter.

Fredag

Det är fredag. Bästa dagen på veckan.

Man vaknar när man vaknar. Glider runt i mjukisbyxor och äter långsamt upp sin frukost. Tillbringar dagen med de två finaste små man vet. Badar och leker läskig haj. Spelar spel med sjuåringen medan lillasystern kidnappats av fru E med syster. Fikar med kidnapparna och barnen på bibblan. Shoppar vårjacka – en jåsa – till Majken och slalompjäxor till moi. Sen toppar man det med MAX-mat, fredagsmys och Let´s dance.

Det kunde ha varit sämre, men knappast så mycket bättre.

Läget med tio ord.

Vår. Asfalt. Slutade tidigt. God mat. Omöjligt hår. Greys. Te.

Here we go again

Mitt nya fina

Jag brukar inte bli så där glad och berättarsugen när jag har något nytt hemma. Men nu. Min stora fina lampa är på plats – tänk att det visade sig vara en jätteBumling som jag ramlade över där på Blocket – och Ikeafyndet blänker nymålat därunder.

Den som säger att man inte kan bli glad av materiella ting skulle kunna få leva i mitt liv en litenliten stund och bli övertygad om motsatsen.

Söndagssol

Sol i hjärta – sol i sinne. Det kan sannerligen stämma. I alla fall på mig. Det här vädret gör mig euforisk, lättsinnad och glad. I takt med att asfalten tinar fram friläggs även mitt rätta jag.

Just nu lever jag. Väljer vad jag vill göra och försöker att tänka med hjärtat. I fredags struntade jag i att dammråttorna bildat kolonier eller att det var Playmobilsaker precis överallt. Jag struntade i det och gick ut med mina barn istället. Valde vad som var viktigt och vann därmed över fröken Plikt som sitter tung på min ena axel. Man behöver inte städa när det är fint väder ute. Man behöver inte städa varevigaste fredag, men man behöver på alla sätt och vis umgås med sina barn.

Det säger mitt hjärta och därför gör jag så.

I övrigt denna helg har vi  fredagschillat med sköna familjen A-M, varit på Nordanå med människor man gillar, gått långpromenad på slaskiga vägar med ett stort leende, ätit lammstek med mycket vitlök, sett Mello och tröstat son som hejade på EMD, varit i slalombacken och sett sjuåringen åka för första gången och faktiskt – inrett köket med nya bordet och lampan (bildbevis kommer senare) och hoppat högt över resultatet.

Jag har det bra just nu. Riktigt bra.