Två veckor utan bloggande. Två veckor utan att ha läst bloggar. Två veckor av himmel och helvete. Två veckor av sol och regnskyar. Två veckor av människor, renovering och livet.
Nu är jag dock tillbaka. Som vanligt dundrar jag in i era liv med en sjuhelsikes härlig mix av allt ni kan tänka er. Vänta bara. Jag har mycket att berätta.
Jag ska bara ta mig en tripp till Luleå imorgon. Tillsammans med några av de finaste människorna jag vet ska det hotellas, skrattas och ätas. Det är inte illa alls.
Vad har hänt i era liv medan jag har varit på vift? Berätta!
Det var ungefär så här nära – visar upp ett väldigt litet avstånd mellan tummen och pekfingret – att vi missade den hett efterlängtade Turkietsemestern. Slumpen, ödet eller vad man nu kan kalla det räddade oss. Familjerna E och CH kan därför skratta glatt åt det faktum att vi numera snart är på väg!
När Olle insåg att jag lagt in Majkens bästaste bästa låt från Mello tyckte han att fanns det någon rättvisa i världen så skulle även hans favorit visas upp. Med tanke på den stora graden av begeistring inför denna trio så kan jag bara hålla med. Det är ett måste helt enkelt.
Till Olle – eller Danny om han fick bestämma – alltså:
Snor, varm kropp och hosthosthost hela natten ledde till en hemmadag för mig och Majken. Vi har verkligen glidit runt hela dagen. Gjort sånt som vi velat. Sett Pippi, spelat dator – nu har lillasystern tagit upp kampen om datortiden, bakat syltkakor och städat garderober. Druckit saft och te, pratat, burit upp Playmobilborgen från källaren och ignorerat kladdiga fönster och dammiga lister.
Skönt.
Majken har suttit framför datorn, klickat runt bland Mellolåtarna och kört följande på repeat. Bara för att hon har allt en treochetthalvtåring kan önska sig. Bara för att hon ser ut som en prinsessa och för att hon sjunger om stjärnorna, gudarna och kärleken. Bara för att hon är bäst helt enkelt. I alla fall om man frågar Majken, fyra år i augusti.
Till Lisa – jag har utökat min samling som du ser… De finns överallt.
