Mors dag

Det är mors dag. Kluvet som vanligt. Tjosan hejsan varvas ett besök på graven. Idag uppvaktade jag mamma Å med en orangegul krukros och barnen prydde den med en gul fjäril. Det blev fint, lite glatt på något sätt.

Fast åren går är det alltid med en klump i magen man står framför den där gravstenen, klappar duvorna och säger grattispåfödelsedagengrattispåmorsdagfarsdagellergodjulälskademammaochpappa. Alltid denna klump. Ändå åker jag dit. Bara för att jag vill.

Mors dag har annars firats med invigningen av uterummet. Okej, tapeten är inte på plats – men annars är det så fint, så fint. Precis som vi hade tänkt oss det, ja till och med lite bättre. Här kommer en sneak peak:

 

Musica

Jag gillar.

Lovely vacation

Efter en fullständigt bedårande vecka i Turkiet är jag tillbaka. Batterierna är tokladdade och det mesta känns faktiskt helt lovely. Veckan i öster tillsammans med familjen E och familjen P har innehållit så otroligt mycket, mest skratt och sol dock. Man kan dock sammafatta den såhär:

- Man kan fortsätta vara finaste vänner även efter en veckas gemensam semester. Jag var aldrig orolig, men visst känns det bra nu fru E?

- Hamam är ett rent lyckopiller som förmodligen kommer att ha efterdyningar hela livet. Man vet aldrig vad man hittar på Youtube numera.

- Uppblåsbara madrasser kan bli riktigt hala av allt solskydd.

- Tyska pensionärer tycker inte om barn. Framförallt inte barn som har en liten dispyt.

- Heltäckningsmattor är inte att föredra när semestermagen slår till mot lille Mc Screamy.

- Cindy Grawford visade sig vara en friterad liten boll.

- Man kan äta pommes frites varje dag. Inga problem.

- Det går att inleda dagen med en öl. Eller en Cola.

- Det går att köpa fina handgjorda skålar i Turkiet. De har acklimatiserat sig bra hemma.

- Efterrätterna ser magiskt goda ut, men smakar… ingenting.

- Havet var varmt, magiskt varmt.

- Turkiska män med höftskynken kan vålla skrattattacker.

- Erkan är en nyfunnen vän.

- En passkontrollant i Luleå höll på att få se något roligt.

- Det är skönt med mjuka sängar.

- Det blir fantastiskt mycket tvätt efter en vecka.

- Om två år kommer vi tillbaka.

Roligt

Imorgon blir det turkoturko för hela slanten.
Det ska bli roligt.
Jag längtar.

On my way up

Det är torsdag och det har varit en wunderbar dag. Har bestämt mig att inte dryfta mina elever i detta forum, varken med bu eller bä. Därför ska jag ej vika från denna bestämmelse mer än att säga att dagen har gjort mig hoppsastegsglad av både den ena och den andra anledningen. Idag har det varit jag hjärta mitt jobb. En skön känsla.

Dagen har även innehållit en långlunch med en av de viktigaste människorna i mitt liv. Hon är där för mig när jag behöver det och jag hoppas att hon inser sin storhet. Visst vet du det Å? Att få sitta med utsikt över älven, äta en maffig chokladtryffel, dricka te och bara prata om livet. Det är livet. Sånt som gör att trötta huvuden får luft och energi att orka.

Sen hämtade jag barnen tidigt, lekparksslappade och avslutade kvällen med finalen av fantastiska Familjeverkstan. Fint.

Ibland när huvudet håller på att sprängas, då kan det vara dagar som denna som får en att lyfta. Lyfta blicken uppåt, få en att räta på ryggen, gå upprätt och andas ordentligt.

I väntan på Greys

Jag har just kommit hem från en kväll av utvecklingssamtal. Känner mig rätt trött i huvudet, så är det just nu. Har aldrig varit med om att det har varit så här. Fast jag vet att det varit betydligt värre. Betydligt. Under the rollercoaster years var man nog så uppe i varv att man aldrig kände efter. Bra var väl det. Annars hade man nog legat på något golv, stirrandes i taket utan att blinka.

Riktigt så illa är det inte nu. Även om jag känner att måttet snart är rågat, att bägaren håller på att rinna över eller att mätaren slår i taket. Jag fixar det mesta, den inställningen har jag alltid. En dum inställning, för att gå på knäna gör en inte längre.

Jag är slut helt enkelt. Måste ta och inse det. Lägga mig ned och andas ett tag. Blinka.

Nästa vecka kommer retreaten. En vecka i solen med människor jag mår gott av. Sambo, barnen och kompisarna. Rensat huvud och tankad energi. Luft. Sol. Skratt.

Jag behöver det här, mer än någonsin behöver jag det här.

Längtan

Längtan efter en välförtjänt sommar.
Längtan efter en tid utan skriftliga omdömen, nationella prov och individuella utvecklingsplaner.
Längtan efter ett uterum med prickiga tapeter.
Längtan efter långa ljumma sommarkvällar i ett prickigt uterum.
Längtan efter en tid utan att man måste säga sen, snart, vänta till barnen.
Längtan efter varma Turkiet nästa vecka.
Längtan efter långa morgonpromenader längs en strand.
Längtan efter en stor tekopp.
Längtan efter en renbäddad säng.
Längtan efter daggkåpa i rabatten.
Längtan efter ett eget rum till Ollegubben.
Längtan efter ett nytt objektiv.
Längtan efter sovmorgon.
Längtan efter solstol, bok och kall Cola.
Längtan efter långa cykelturer.

Strange weekend

Mycket underlig har den här helgen varit. Begravning med mycket tårar, fantastisk gåshudssång av den modigaste av storasystrar, schlagerfest all night long, E.M.D och lycklig son, långpromenad och ett väder som ackompanjerat sinnesstämningen.

Sol och störtskurar.

Är det inte konstigt hur livet ibland kan göra så tvära hopp, att man på en endaste helg ryser, myser, gråter, gapskrattar, dansar, skakar och lever gott? Är inte det konstigt?

Torsdag

Jag tömmer huvudet och kameran. Det var ett tag sen.

 

 

 

 

 

Onsdagsblues

Om måndagen var happyhappy är detta den baksmälla som brukar komma. Jag känner mig utsjasad, utmattad och urless just nu. Allt bara svämmar över mig. Tårar, jobbjobbjobb, människor som fattas mig både nu och då, saker man måste göra fast man helst inte skulle behöva, andra måsten både här och där. Jag känner bara att jag skulle behöva en liten paus just nu. Stoppa klockorna, djupandas, dra en filt över mig och bara se skrotprogram i ett dygn. Äta chips och dricka cola. Sätta upp rufset i en tofs och klä benen i mjukaste mjukisbyxorna. Ligga lite lågt helt enkelt.

Det har varit alldeles för mycket nu. Alldeles för mycket för det här lilla huvudet att klara av i långa loppet.

Usch.

Nu är jag där igen. I vältrandet som jag hoppades kunna undvika. Men. Jag har ju ventilerat här tidigare och vet att det funkar. Så. Varför inte fortsätta?