Mycket underlig har den här helgen varit. Begravning med mycket tårar, fantastisk gåshudssång av den modigaste av storasystrar, schlagerfest all night long, E.M.D och lycklig son, långpromenad och ett väder som ackompanjerat sinnesstämningen.
Sol och störtskurar.
Är det inte konstigt hur livet ibland kan göra så tvära hopp, att man på en endaste helg ryser, myser, gråter, gapskrattar, dansar, skakar och lever gott? Är inte det konstigt?
