De ljusa nätterna är här, liksom myggorna och de aldrig sinande möjligheterna. Semestertider och sommarlov, med allt vad det innebär. Barnen, sambon och lilla jag lever livet, tar tillvara på varenda stund. Är det sommar så är det.
Vissa dagar innebär sommaren efterlängtade stunder tillsammans med lillasyster i 060. Att få ses igen och banna det faktum att fyrtio mil är alldeles för långt, tänk om vi kunde få bo lite närmare varann ändå. Sen i bilen på väg hem torkar man tårarna på sjuåringen som bara älskar sin moster så ofattbart, ohyggligt mycket.
Andra dagar så kan ledigheten föra med sig långa fikastunder på Tuvagården, se barnen leka med kompisarna och spana in alla människor som trängs på samma gräsplätt som en själv. Prata om allt mellan himmel och jord, för att sen skratta åt det gomiska i att en gom blev kvarglömd på en bricka.
Vissa dagar så befinner man sig ute på vägar som man aldrig varit på förr, för att sen hamna i en hembygdsgård där blixten slår ner och regnet gör barnen så blöta, så blöta. När kvällen kommer kan man sitta i det magiska uterummet och äta surströmming med kompisarna, för att sen cykla in till ICA bara för att köpa glass till kvällens tevemaraton. En cykeltur som innehöll prat om sånt som man bara behöver få prata om tillsammans med finaste, finaste E.
Dagar som denna kan man befinna sig i Piteå på ett lekland tillsammans med en massa andra som flyr regn och rusk. Se barnen svettas av glädje och sen äta pizza tillsammans med de rara som brukar glömma gommar.
Tider som denna sitter man inte inne och bloggar helt enkelt. Ibland, men inte ofta. Precis som att ni inte tittar in här så ofta heller. Visst har vi bättre saker för oss just nu?
