Pappsingen

Idag skulle min finaste pappa ha fyllt år. Femtionio stora år. Nästa är är det sextioårsdagen och jag kan känna olustkänslan redan nu. Han älskade att fylla år, att få stå i rampljuset och ta emot folkets jubel. Buga sig och dra några skämt, skratta högt och prata högt. Så var han.

Idag jublade vi inte direkt vid hans grav utan satte istället tio röda rosor i en vas och tände ljus. Barnen klappade duvorna och konstaterade att det nog var dessa två som flugit iväg med mormor och morfar till himlen. Olle tyckte att morfars duva såg ut att heta Bullen och mer rätt kunde han nog inte ha. Självklart var det duvan Bullen som flög iväg med den bästa av pappor den där förbannade julidagen för sju år sen.

Så är det med mig idag. Ingen höjdardag faktiskt.