Category Archive

För mig är det en prövning att vakna en lördag och inte ha den minsta aning om vad dagen ska innehålla. M påstår att det är nyttigt och jag är nog benägen att hålla med.

Vad blev det då av dagen? Jo, långfrukost, städning, barnen utelek, Rusta, ÖB och sen tog vi en biltur till Klutmark där fina familjen Jakobsson väntade med rackarns så gott fika. Bättre än Waynes… eller hur Micke J? Vi ägnade eftermiddagen åt att fika och att prata om ditten och datten. Barnen ägnade sig åt Winx club och att hoppa studsmatta.

Väl hemma på Elmstreet blev det hämtpizza, ruccola och tzatziki. Mycket passande en slappardag som denna. Passande och gott.

Lite bilder kan jag bjuda på, dock inte från Klutmark - kameran låg kvar hemma - men väl från casa Soof och prylarna som jag omger mig av.

Mer gluttande i casa Soof. Inser att i mitt inbillade vita hem är rött ganska dominerande. Lustigt.

Idag? Titta på slalompjäxor till nästa säsong. Sura ganska så mycket över att det återigen ligger ett snötäcke i 0910. Blogga. Äta falafel till lunch. Lördagsfika med E och kanske J. Barn och sambo ska vara hemma. Tvätta håret och kanske klippa barn. Om det inte vrålas för mycket. Bereda plats för nya bilen i garaget - i och för sig inte nåt jag pysslar med. Dammsuga. Käka blodpalt hos svärföräldrarna. Se Körslaget och ta det lugnt. Sova.

Din dag då?

Pippi Långstrump är inte bara världens starkaste, hon är också en räddare i nöden. När lillasyster vill gosa som mest med sin mycket febriga storebror och då tårarna nästan rinner på sjuklingen i frustration över überjobbig lillasyster - då träder hon in. Här kommer Pippi Långstrump. In med skivan i dvd:n och ner med två barn i soffan. Puh. Alla glada.

Framförallt jag.

Vad gör man en dag som denna? Minus 2 ute och klättrande på väggarna. Självklart börjar man då att rensa barnens rum. Varför? Den frågan har jag ställt till mig själv ett flertal gånger den senaste timmen. Varför ens börja? Nu går jag dock in på sluttampen och därför belönar jag mig själv med lite bloggande. Duktig Soof, du ska få sitta vid datorn om en stund.

Jag har även roat mig med att fota detaljer av mitt hem. Mina nya skor som jag går in - det är väl vuxet? - fick också hänga med. Notera den snygga kombon av mysbyxor från Meandi och ballerinisar. Visst vore det nåt i sommar…?

Så, när solen skiner som mest och tristessen stiger ger jag er mer vyer från casa Soof.

Almgatan säger Glad påsk! Nu väntar skridskor, varm choklad och bullar.

Lillasyster kastade över en utmaning - visa oss din bokhylla. Eftersom det Soofska hemmet vimlar av bokhyllor visar jag därför ett litet litterärt collage över några av de bokryggar som trängs hemma hos oss.

En bokmal presenterar härmed en massa böcker - innehållandes allt mellan himmel och pannkaka:

För att ta sig in i barnens rum måste man öppna en skjutdörr - en riktigt gammal sådan. När vi flyttade in i vårt skruttiga lilla hus var det detaljer som denna som gjorde att man till slut kastade sig in i rollen som husägare. Att sedan huset visade sig vara av det rappligare slaget det tänkte vi inte det minsta på. Skjutdörren var ju fin.

Eftersom dörren syns utifrån hallen har det hela tiden känts som om jag velat piffa till den lite. En vanlig vit dörr kan ju ge oanade möjligheter. En dag kom jag på lösningen och genomförde den i hemlighet. Jag har en sambo som oftast är lite skeptisk till mina idéer, framförallt till dem som inbegriper egenpyssel. Han brukar muttra nåt om oseriöst, men då gäller det bara att ignorera honom och köra på.

Därför skedde detta pyntande en dag efter dagis. Olle hade en kompis hemma och var väl föga intresserad av att bistå sin mor i dörrfixande. Jag bad honom att skriva sitt eget namn och lillasysterns, med en tjockspetsad penna och med stooora bokstäver. Han plitade ner dem - snabbt, men snyggt - och sen tog jag fram min svarta klisterplast för att slutföra pimpandet av dörren. Med Olles egentextade bokstäver som mallar klippte jag sedan ut varje bokstav i klisterplast. Sen var det bara att sätta fast bokstäverna på dörren och njuta av hela härligheten.

Jag fullkomligt älskar den här dörren. För det finns väl inget finare än de första varianterna av bokstäver? De som är så där härligt krokiga, långa och oregelbundna. Som fortfarande inte är skrivna med en van hand.

Nu sitter dessa bokstäver på barnens dörr och hela hallen blev så mycket finare och gladare.

När jag öppnade julklappen och insåg att det var en blogg var min första tanke att det skulle bli en inredningsblogg. Jag kan dock konstatera att inredningsblogg är det sista den här bloggen har blivit. Inredning och prylar (såna ytliga ting… hahaha…) har fått lämna plats åt livet och döden.

Illa, eftersom att pyssla och fixa hemma nog ligger högst på min lista över saker jag tycker om att göra. Jag slukar inredningsmagasin och har oftast en ny idé om vad som måste/ska göras hemma. Sen kan det dröja ett bra tag från tanke till handling, men det är en annan fråga.

Vad gäller mina saker så finns det detaljer och pryttlar som ligger en lite närmare om hjärtat. Det behöver inte handla om värde, eller rättare sagt det handlar inte alls om värdet utan snarare om känslan.

Därför ger jag er nu ett axplock från casa Soof. Saker som jag gillar hemma och som gör mitt hem till mitt.

De senaste dagarnas bilder kommer här.

Uppifrån och ner ger jag er…

ett stycke rar Hanna med en liten lovely E… Storasyster S med fina håret… Majken som dissikerar fotoalbum… Majken och hennes pappa M säger hej till bebis-E… Badande kärlekspar… Vattnad S… Duktig Olle som strukturerar upp all Playmobil… Olle nerbäddad i sängen - mitt på dan - läsandes leksakskatalogen… Herr E i egen hög person… Fina A som jag tycker så mycket om att hänga med, samt liten ögongnuggande M… Cool S… Fundersam Majken… Storbror H… Lillasyster M…

Så kan det gå om man inte tömmer kameran varevigaste dag. Imorgon kommer det utebilder. Snö och sol. Missa inte.