You are currently browsing the category archive for the 'Svammel' category.
Överdragsbyxor. Två glada barn som möter en i dörren. Penséer överallt. Svarta linnebyxor. Vårregn mot rutan. Gula grejer. Subways tonfiskmacka med hotsås. Cykelturer. Kladdkaka. Teaterföreställningar. Chaite. Lukten av vår. LasseMajas detektivbyrå. Min talangfulla lillasyster. Knoppande buskar och träd. Vaxduken med prickar på. Lekparken. Mina nya Nikepjucks. Långpromenader med kloka kompisar. Josef Franktapeten i hallen. Danska serier. Glass. Mina skor från HM:s barnavdelning. Plantera och få jord på händerna. Jag älskar dig gullmamma. Mormor. Asfalt. Tussilago. Glad sambo i snyggjacka. Musica. Lost - mer skruvat än någonsin. Alla mina finaste kompisar. Sommarens semesterplaner. Fredag snart. Våran nya bil. Min plastkorg som får följa med mig överallt. Aioli. Bloggandet. Mina rosenmandelträd som snart kommer att blomma. Pussar. Min livlina och reservvuxna Å. Greys. Bokklubben Scarfarna. Min jacka. Rensa rabatter. Yoda. Afterworkbuffé imorgon på Balzac. Ljusa kvällar med härlig luft. Min värdinneklänning till ett av sommarens bröllop. Kärlek. Tanken på sommarlov. Päronsmak. Älven. Mina mycket kloka elever. Grillat. Kramar. Mörk choklad med hallon. Min nya parfym. Månaden maj.
Vad ger dig good feelings?
Till dig gravida kvinna som behöver blogginlägg. Till er andra på jobbet, hemma och annanstans. Det är helg nu. Jag går hem. Eller rättare sagt -cyklar på min puckocykel med bara ettans växel (snälla älskade händiga sambo - laga den). Solen skiner på mig. Jag ska hämta två glada på dagis. Vi ska njuta av våren på altanen. Vi har grillpremiär idag. Pinjeröra och kött. Vädra överallt. Sopa upp gruset i hallen. Fredagsmys. Leva livet.
Det är helg och det är vår. Två bra saker. Inte illa.
Alla som ogillar måndagar räcker upp en hand. Min hand åker upp - direkt. Tycker inte om att behöva rycka upp barn till dagis. Tycker inte om att helgen är slut. Tycker inte om att jobba längsta dagen på hela veckan. Tycker inte om måndagar helt enkelt.
Men, solen sken imorse och det var tillräckligt för att det skulle bli en bra dag. Jobbade, jobbade och kom till slut hem och pussade lite på sambo och barn. Kastade in tvätt i tvättmaskinen, renbäddade barnens sängar och svepte sen iväg till Waynes - andra dagen i rad. Umgicks med de fina flickorna i detsomviabsolutintevillkallajunta och snusade på ljuvlig liten namnlös varelse - endast tre veckor gammal.
Nyss hemkommen laddar jag för Filip & Fredrik och den stora koppen te.
I övrigt blir det en mycket lugn vecka. Behövs. Kommer dock att bjuda på lite inredning, musica och allmänt svammel från en dator inte långt från Möjligheternas Torg.
För övrigt:
Mikke Ejrevi - du gjorde ett mycket bra försök, men vi måste nog inse att skrift inte kan göra den upplevelsen levande igen. Man måste ha sett det, upplevt det och andats det. Kommer nog aldrig att vara med om det igen. Men, kul var det.
Mikke Musik - jag tror att du måste göra en nogrann research innan ni skriver på något kontrakt. Lova mig det. Du måste också uppleva det live. Lova mig det.
Nu - galenskap i det stora landet i väster. Tjing.
Igår syjunta - idag kundkväll med Handelsbanken. Vad händer? Ge mig en utekväll med färgglada drinkar (inte så rackarns modernt och ungt i och för sig… eller?), dans natten lång och skrovmål i morgontimmen. Jag behöver få bekräftat är jag fortfarande är ung i sinnet. Dagar som dessa får mig att tvivla.
Imorgon ledigdag och mysmorgon med mina darlings. Känns finemangs.
Bye.
Det går rykten från Dalgatan att det inte går att kommentera här. Trist i så fall. Jag gillar ju era kommentarer.
Finally. Trägen vinner. Tjoho. Haha. Yippie. Äntligen. Tadaaaa. Utropstecken. Utropstecken.
Jag har fått tag på en sån här. På Tradera. Utan att buda, bara genom att klickeliklicka - så var den min. Dyr. Men värt det.
Det kommer att vara riktigt värt det.
Lät som en bad mom i det jag skrev nyss. Självklart ska jag lägga pussel. Lilla terroristen brukar ju få som hon vill. Just nu håller vi på med ett PippiTommyAnnitta-pussel och det ser ut att bli en utmaning.
Over and out.
Vård Av Barn. En på mitt jobb fattade inte vad vi pratade om när vi slängde oss med termer som vabbande och VAB. Nu vet hon. När hon hade små barn funkade det på ett annat sätt, inga slangord då inte.
Jag vabbar i alla fall idag. Lilla mannen ligger ynklig i sängen med en starttemperatur på 39,0. Det blir en kul dag idag. Lilla terroristen är hemma hon med. Vi ska lägga pussel hela dagen. Tror hon ja. Jag tänker mig mer att hon lägger pussel hela dagen.
Själv har jag tänkt badda liten varm panna, passa upp med vatten och kanske hinna skura da house.
Vad gör du idag?
Lille mannen har 39,5 i kroppstemperatur och pratar om att han är i en fågelholk. Vi har Alvedonat. Känns farligt när barn tror att de är fåglar. Tur att man inte bor på sextonde våningen.
Sen var det här roligt och väldigt aktuellt i livet som jag lever det.
Gosh. Kommer hem efter ytterligare en egoafton - spakväll med brudarna - och inser att det visas ett avsnitt av Greys som jag inte har sett. Jag tror jag svimmar av glädje. Nästan.
Säger en hel del om lilla Soof va? Ena dagen djuplodande analyser av tid och händelser som varit riktigt tunga. Nästa dag klackarna i taket över ett nytt avsnitt av världens bästa sjukhusserie.
That´s me. Like it or not.
Man kan inte säga att jag är förutsägbar i alla fall.
Tillbaka från egotiden. Tre timmars njutning och helt plötsligt är man blondin - eller i alla fall ljusare i färgen - igen. Det var ett tag sen. Nyss svarthårig. Sen avfärgad råttrödhårig. Alldeles nyss - imorse - utväxt utan dess like.
Nu fin igen. Skönt.
Dagen och frisyren till ära kommer här en klassiker från en blekt blondin:
När jag lämnat stället som man så busigt brukar kalla jobbet ska jag till världens bästaste frisör och bli finfin. Sitta i stolen, dricka te och uppdatera mig i skvaller och skönhet.
Färga ska jag också - så det blir många timmars njutning.
Hur har ni det med dofter förresten? Vad luktar gott i din näsa? Se min lista lite längre ner och börja begrunna.
Erika - visst jobbar du på som en liten myra?
Jag är doftöverkänslig - tror jag i alla fall. Överkänslig på gott och ont. På gott fattar ni säkert - fina dofter vill man ju ha mermermer av. Det gör ju absolut ingenting att saker luktar massor om det är en golukt. På ont - jag menar, hur kul är det att riktigt illaluktande saker luktar extra mycket i min näsa? Inte kul alls.
Detta har jag gått och tänkt på idag. Visst fattar ni hur kul det är att börja om att jobba efter ett påsklov som går till historien som ett av de bästa? Det är så kul att man börjar fundera på lukter. Så kul att man börjar fundera varför vissa saker luktar usch och andra mmmm…. Till slut har man en lista i huvudet. En lista på lukter. Golukter.
För att ni ska få ytterligare en sida av Soof kommer här min topp 10 i fråga om dofter. Dock utan inbördes rangordning - alla luktar ju så smaskigt:
Lime Älskar doften av lime. Kastar mig tillbaka till Thailand och dit vill jag gärna bli kastad igen.
Vanilj Vem gillar inte vanilj? Ingenting blir väl trist om det luktar (eller smakar) vanilj?
Bebis Inte vilka bebisar som helst, mina bebisar ska det vara. Även om den största bebisen snart är sex år så luktar han och hans syster ändå godast av alla småglin som jag vet.
Ut-ur-flygplanet-på-ett-varmt-ställe När man tar klivet ut på flygplanstrappen och drar in semesterlukten i näsan. Känner den varma (och garanterat lite ohälsosamma) lukten nå ens näsborrar - visst är det en härlig känsla och lukt? Lukten av ledighet.
Äpple Är en sucker för lukten av artificiell äppeldoft. Ändå sen man fyllde små doftkrus med olja (visst kommer ni ihåg dem?) har jag gillat lukten av konstgjorda äpplen. Därför kommer den här snart att landa i ett badrum nära mig.
Hav Har man vuxit upp med ett hav alltid tillgängligt är det en lukt som man mår bra av. Det ska dock inte vara “västkustsk” (säg det snabbt om du kan) havsluft med tång och fisk. Det ska vara Bottenviken. Den lukten gillar jag.
Såpa Det luktar rent och jag mår bra om jag känner att jag har rent. Jag brukar dock oftast göra en Ulle och spraystäda, alltid lurar det någon. I alla fall mig själv.
Min M Han luktar ju mycket gott och han luktar så här. Skrattade dock halvt ihjäl mig av beskrivningen av den förväntade användaren av parfymen.
Kanel Bullar, kakor, muffins, pajer och grytor med kanel får mig att dansa runt en smula. Det finns en anledning till att skummäklare sätter ut plåtar med nygräddade bullar före en visning. Kanel gör människor glada. Glada människor shoppar hus.
Tvätt-som-torkat-ute Visst är det ett hallelujah moment att krypa ner i en renbäddad säng och känna lukten av lakan som hängt ute och torkat? Längtar, längtar till man kan hänga ut första tvätten. Kan bero på att det är så urbota trist att gå ner i källaren from hell och hänga tvätt.
Jaha, så här har jag kunnat fortsätta i all evighet. Det är mycket som luktar gott. Vad tycker du luktar gott? Berätta.
Tillbaka igen. Upptäcker att jag inte la in alla foton som jag hade tänkt. Sorry fröknarna Dammgatan. Ni har ju haft en stor del av den här helgen - hur kunde jag missa er?
Nu är ni på plats. Skönt.
Hela gänget har sussat gott hos bästkompisarna medan papporna lekt av sig lite skoterbehov i en avlägsen del av Sweden. Nu har vi varit på Nordanå och pysslat efter att först ha ätit varmkorv på ICA. Seriösa mammor va?
Längre svammel kommer ikväll. Med bilder på raketer och rymdvarelser
Over and out.
Fröken Pensionär laddar för Körslaget i ett gult tegelhus någonstans i Sverige. Ser Lisa T C det också?
Ibland undrar man hur hjärnan riktigt fungerar. Om det ploppar ner en låt som man inte hört på rackarns många år, vad har då hänt? Hur många virrvägar har låten farit innan den lanseras som en melodislinga i huvudet? Igen, efter en massa år. Vad beror det på att den kommer just nu? Hur kommer det sig att man nynnar just denna medan man ställer in mjölken i kylskåpet efter en sen lördagsfrukost? Frågorna är många. Svaren få.
Hur som helst, det är en liten 90-talsballad som jag har i mitt huvud. Jag minns att jag verkligen lyssnade på texten om mannen som bara längtade efter sin Jessie. Lyssnade och förstod på en tonårings vis. Lillasyster må bäva - men här kommer Joshua med den fina, fina frillan:
Slog på datorn imorse och möttes av en kommentar som fick mig att fundera över saker och ting. Igen. Jag funderar mycket i dessa dagar. Kommentaren länkade vidare till det här och vips kände man sig som en bad, bad, bad mom. Exploatera oskyldiga barn, kasta ut dem till vargarna. Mina barn i gapet på elaka män. Ångest - eller egentligen inte. Jag är väl lite naiv. Jag har aldrig tänkt tanken.
Vad tänker ni?
Pippi Långstrump är inte bara världens starkaste, hon är också en räddare i nöden. När lillasyster vill gosa som mest med sin mycket febriga storebror och då tårarna nästan rinner på sjuklingen i frustration över überjobbig lillasyster - då träder hon in. Här kommer Pippi Långstrump. In med skivan i dvd:n och ner med två barn i soffan. Puh. Alla glada.
Framförallt jag.
Vad gör man en dag som denna? Minus 2 ute och klättrande på väggarna. Självklart börjar man då att rensa barnens rum. Varför? Den frågan har jag ställt till mig själv ett flertal gånger den senaste timmen. Varför ens börja? Nu går jag dock in på sluttampen och därför belönar jag mig själv med lite bloggande. Duktig Soof, du ska få sitta vid datorn om en stund.
Jag har även roat mig med att fota detaljer av mitt hem. Mina nya skor som jag går in - det är väl vuxet? - fick också hänga med. Notera den snygga kombon av mysbyxor från Meandi och ballerinisar. Visst vore det nåt i sommar…?
Så, när solen skiner som mest och tristessen stiger ger jag er mer vyer från casa Soof.
Timmen är sen. House har dominerat och gjort livet surt för sina närmaste. Jag har tankfullt tittat på och insett att trots att detta avsnitt handlade om barn som grät kunde jag hålla tillbaka tårarna. De brukar ju annars släppas ut när sjukhusserierna rullar. Kanhända att detta forum får mig att lätta på känslorna, pysa ut och bli lite ventilerad. Kanhända att det är så. Det var i och för sig längesen jag såg ett Greysavsnitt - då sätts jag alltid på prov. Längtar faktiskt efter Meredith.
Soof har varit ute på fik med mycket fina fru Eriksson och precis lika fina fru Ejrevi en marskväll som denna. Vi har sippat på stora koppar, alla med olika vätskor inuti. Latte, choklad och chaite. Ni som känner Soof vet vad som var i min kopp. Gissa - första rätta svaret belönas med en låt imorgon bitti.
Vi har kollat på folk, pratat livet, dagisköer och myst på. Pratat i munnen på varandra, men ändå lyssnat noga. Analyserat och resonerat. Diskuterat och filosoferat. Haft det micketmicket bra helt enkelt.
Jag älskar kvällar som denna och är ofantligt glad att dessa två kompisar finns. Jag älskar ju nämligen människor som får mig att vilja vara mig själv, som får mig att luta mig bakåt och bara vara.
Nu väntar sängen. Godnatt Sverige. Vi ses imorgon.
Dagen som skulle tillbringas inne slutade med att vi satt i en backe ändå. Lillasystern försökte nämligen göra livet surt för den mycket godhjärtade storebrodern hela tiden. Ställde till det med glimten i ögat. Flyttade saker, kastade legobitar. Log då tårarna rann på Ollebubben. Kramade om honom och sa fölåtOlledevaintemeningen. Haha - det var väl precis det det var. Meningen.
När då bästa kompisarna ringde och lockade med bobåkning tog jag chansen, var nämligen oerhört less på ljudet av bråkande barn och tårar.
Väl ute försvann solen, så det blev en kortare sejour ute i snön. K, A och R följde därför med oss hem på legolek, latte och treåringstrots. Det blev bra det också. Trots att två av människorna i huset är födda 2005 och är i den finaste perioden av dem alla - treårstrotset. Sura miner, bestämda vrål och ilskna blickar. Men också stora kramar och jaälskadejmamma.
Lilla trotset lade sig ner på golvet i en affär som vi besökte som snabbast idag. Där i horisontalläge skrek hon utöver sig eftersom jag inte ville bära henne. Gosh. Vi inser mer och mer att hon kommer att bli en utmaning. Men jag gillar ju utmaningar och detta är en mycket charmant sådan.
Snart väntar middagen, idag vankas det en smaskig älggryta med kanel och aprikoser. Det luktar lovely i det lilla vita huset på Älvsbacka. Måtte M komma hem snart.
Kvällen blir finfin eftersom den ska tillbringas på fik med A & E. Känns fantastiskt efter en dag som denna!
Tillbaka från byn med det skrattretande namnet. Jag fnissar bara av att skriva det. Rodnar lite. Lillasyster kallar mig pryd och det kan väl ligga något i det.
Familjen Soof är lätt inrökta av matlagningen över öppen eld, trötta av solstrålarnas gassande och skoteravgaserna har satt sig i ens porer. Annars mår jag finfint. Pappan och storebrodern likaså. Lillasystern i familjen mår sämre, feber gör att den lilla räkan ligger nedbäddad tillsammans med älsklingstigern Bill. Hemma igen.
Vi har alltså gjort en tur till inlandet. En del kallar det fjällen och drar på mungiporna. Andra rynkar på näsan och säger buschen med avsmak. Själv säger jag Kåtaselet och då borde ni fatta.
Kåtaselet.
Jag förstod väl att ni skulle förstå vad jag pratar om. Liten by längs en landsväg. Hysteriskt med snö och strålande sol. Några hus. Få bebodda. Många tillfälliga besökare i en by på väg att försvinna. Påskfirande skoteråkare i massor.
Jag är en småstadstjej. Inser det mer och mer. Stora städer attraherar mig med allt inom shopping, mat och nöjen. Jag njuter av att komma hem till Miripiri, botanisera bland hämtmaten, äta godaste ostarna och shoppa helt galet. Träffa citykompisarna och flanera. Fika mer än bara baguetter och chokladbollar.
Men bara som semester. Inte längre tid än så.
Jag njuter av att komma hem till min del av världen. Släppa ut barnen i lekparken - ensamma - eller skicka iväg Olle till en kompis. På med en reflexväst, se dig för bara. Gillar känslan av en egen trädgård och allmänhetens grönska i närheten. Frihet i en liten stad. Jag gillar att kunna promenera in till stan, handla en färgglad tröja på Lindex och fika på Lilla Mari. Träffa människor jag känner i varje gathörn. Inse att man hälsar på var och varannan människa. Promenera hem igen. Att vara en del av ett sammanhang och inte vara anonym. Att inte behöva bilen eller bussen eller tunnelbana. Sköta sig själv och inte styras av tidtabeller och bensinpriser. Bara vara. Stor men ändå liten.
Jag kan faktiskt njuta av vildmarksliv ett litet tag. En helg eller så. Fascineras inte alls av avancerat uteliv och naturen i kubik. Tycker mer om att vara inne, ute ibland och gillar aldrig att frysa.
Ganska trist, jag vet.
I vissas ögon.
Men för mig funkar en eftermiddag i Vitbergets skogar alldeles utmärkt. Cykelturer med picknickkorg och badkläder på sommaren. Jag behöver inte trangiakök, underställ och liggunderlag för att må bra. Jag mår precis lika bra ute i min egen trädgård. Älskar att se barnen spela fotboll och av att få rensa ogräs i rabatten. Eller av att åka bob i en backe en liten promenad härifrån.
Jag har alltså kommit underfund om att jag är absolut på rätt plats. I en småstad. Mitt i smeten utan att fastna. Tillräckligt grönt för att det ska vara skönt. That´s me. Det gillar jag. Hemma är bra och visst är det en skön känsla att vara nöjd med läget?
Här kommer lite bilder från vildmarkslivet i Kåtaselet. Tack familjen A/M för en mycket finfin påskhelg. Vi gillar er skarpt, men det vet ni väl redan?
När det är lite ont om kommentarer - som nu - försöker jag alltid ruska igång er.
Jag vet att ni är här. Vad gör ni?
Jag kommer tillbaka efter kvällspromenaden. Då vill jag veta nåt kul. Okej?
Var väl det jag visste. Den skulle komma tillbaka. Vintern. Jag tvingas inse att våren är en bit bort ändå.
Suck. Att jag inte lär mig.
Dagens visdomsord: Gläds aldrig åt våren förrän du är helt säker på att den är här för att stanna.
… var är ni? Känner mig lite ensam. M på hockey. Barnen sover. Jag har kalla fingrar och inga kommentarer. Tråkigt har jag också. Vad gör ni?
Jag fullkomligt älskar att denna blogg numera har förvandlats till ett forum där människor får dryfta sina åsikter och argumentera för dessa. Herr E och Saxofonisten har en pågående duell om Melodifestivalens vara eller inte vara, dess goda syfte och svenska folkets förmåga att lyssna sig till den bästa låten.
Jag ser verkligen fram emot att följa fortsättningen.
I ett kommentatorsfält nära er. Missa inte.
Rent instinktivt så tror jag på Calaisa - har en förkärlek för den typen av musica. Skulle gärna se fru Perelli göra en Androla och bli skickad till Kiruna - eller inte vidare alls. Linda Bengtzing har en tendens att framföra låtar som fastnar - tyvärr - så det lär ju vara den som sjungs av sonen imorgon. Nordman - huvva. Sibel - varför inte? Niclas Strömstedts låt ska vara Gessle/60-talsinspirerad och det brukar ju vara Soofstyle. Sen är det två pojkar kvar som förmodligen inte kommer att gå till historien.
Men vad vet jag - någon musikkännare har jag ju aldrig utgett mig för att vara. Dessutom verkar Mello anno 2008 vara totalt oförutsägbart.
Så vi får se.
Jag skrev det kräver sin man och sin kvinna att få allt att fungera. Fel av mig. Det krävs två personer att få det att fungera - av samma eller av olika kön.
Sitter på jobbet. Ska planera. Vill inte jobba. Måste dock.
Egot njuter av att så många tittar fram ur skrymslena och vrårna för att heja fram stukad Soof. Jag riktigt känner hur supporterskaran lyfter mig fram genom publikhavet. Lovely.
Samtidigt så skäms jag lite.
Så farligt var det ju inte. Ni fick ju ta det med en nypa salt. Om ni ville.
Idag blåser det trista hårda vindar i 0910. Cykelskrället har fastnat på ettans växel och man känner sig återigen som ett liten fjant när man cyklarcyklarcyklar och i princip står still. Treans växel kom tillbaka - jag saknar dig.
Idag har jag en-uno-one-ein lektion. Känns lyxigt. Lägger dock ansvaret på mig att göra något vettigt.
Ska börja nu. Med det vettiga alltså.
På återseende mot kvällningen.
När jag fick bloggen i julklapp tänkte jag - och hoppades - att det skulle bli värsta egokicken. Att den skulle rycka upp sargad Soof och ge energi för ännu ett nytt år. Att den skulle blåsa liv i skrivlusten som legat undanstoppad.
Så blev det.
Jag älskar att blogga. Jag älskar att skriva och trivs med vetskapen om att det är människor som läser. Jag mår bra av att skriva om saker som berör mig, stör mig och rör mig. Det lättar hjärtat, hjärnan och själen.
En mig närstående kompis - som klagar på att han aldrig blir omnämnd - driver med mig. Antyder att jag blivit ett med bloggen. Vilket också är sant, om än något överdrivet.
Jag tittar ofta på bloggstatistiken och fascineras av det faktum att besökarna är ganska lika till antalet - vecka efter vecka. Det gör mig lugn, jag har min publik - min hejaklack - och det känns mycket bra. Den här veckan oroar dock mig, nu dippar kurvan ner i diagrammet och med den det återuppbyggda egot.
Shit - varför vill inte folk läsa?
Jag glömmer det faktum att jag själv inte läser alla mina bloggar på “listan” regelbundet. Visst - jag har några som jag tittar till varje dag, men de flesta tittar jag in hos sporadiskt.
Jag glömmer också att det är ofattbart många människor som - trots dippet - ändå läser. Känner jag verkligen så många människor? Vilka är de som jag inte känner?
Jag älskar att få kommentarer. Gillar att se vem som läser. Den anonyma statistiken avslöjar inte något. Så, lämna gärna ett avtryck. I need it.
Ikväll ska jag slicka mina sår, se gråtdokumentär och ta nya tag. Imorgon kommer en fulblogg om helgen. Jag kommer dessutom att kunna bjuda er på kärlek, vänner och mat under veckan som kommer. Missa inte.
…detta inlägg kan tas med en nypa salt… om man vill.
2007. Bästa julklappen. Mest överraskande. Kanske mest krävande. Troligtvis en ventil. Förmodligen en egokick. Ångestladdat. Ett Hallelujah-moment. Om nu någon läser…
Jag vet då en som läser detta och det är söstra mi. Människan bakom julklappen och människan som visste att detta skulle Soofen behöva. Ett andrum och ett ställe att skriva av sig. Ett forum för moi, bara jag. En oas där barn, oäkta man, jobb och annat får ställa sig åt sidan. För detta är mitt ställe.
Kanske kan man lämna Facebook nu, eller iallafall sluta skriva evighetslånga vad-jag-har-gjort-idag-texter. Kanske kan man lyckas fånga tankarna, de irriterande “om-jag-hade-en-blogg-skulle-jag-skriva”-tankarna som poppar upp i ens skalle när man ligger i sängen för att sova.
Idag - juldagen. Idag - starten på ett nytt liv. Blogglivet. Vem vet var detta kommer att sluta?
Tack älsklingssystern, du vet att jag älskar dig.
Nu har jag tröttnat på dina försök till att blogga på facebook. Detta får bli din nystart. Ditt bästa försök! Kom igen… jag vet att dina fingrar kan glöda.
GOD JUL ÄLSKADE BLOGGSYSTER!
Önskar Lillasyster
