Lillasyster vill ha fem tisdagstankar. I detta ostrukturerade huvud låter det som ett fint blogginlägg:

1. Har insett en brist med den bärbara älsklingen. Äpplet vill inte acceptera mitt usb-minne som innehåller det jobb som jag måste göra ikväll. Kändes betydligt trevligare att skriva skriftliga omdömen i soffan med en filt över sig än att sitta på en stol i hallen. I-landsproblem… I know.

2. Jag gillar mitt jobb. Faktiskt. Känns skönt att säga det. Det var ett tag sen.

3. Nästa helg är jag i Stockholm hos fina kompisarna. Längtarlängtarlängtar. Sist jag var på en egotripp blev det magsjuka av det hela. Jag törs inte ens säga nöffnöff…

4. Jag är så hiskeligt nöjd över vårt nya kök. Det är äntligen ett rum som känns som om det passar oss, bohemisktdanskinspireratvittfärgerluftigtochglatt!

5. Separationsångesten hos den lilla flickan ser ut att snart vara ett minne blott. Känns skönt, så ofattbart skönt!

Så var det med det. Vad rör sig i ditt huvud en novembertisdag som denna?

Efter ännu en magisk helg står jag i hallen vid datorn – oh I love the bärbara – och tittar igenom bloggar, uppdaterar mig på Facebook och inser att det hinner hända en massa saker på några dygn. Det rör på sig i människors liv. En del flörtar, andra krisar och vissa sitter fast i vardagslivet. Ser man på.

Väntar just nu på att hon som somnade i bilen ska somna. Ser ut att ta ett tag… Hon har hysteriskt mycket att berätta, fundera på och saker som bara måste göras nu. Somna i bilen borde förbjudas.

Jag var på fest i fredags. Somnade 03.00 och vaknade 05.00. Stirrade in i taket, väggen och kunde inte somna om. Händer alltid numera de få gånger jag är på festhumör. Sover dåligt, eller snarare – inget alls. Steg upp vid tio och insåg att det borde vara förbjudet att sova så lite. Ännu en sak som borde förbjudas alltså.

Jag vet fler saker som skulle förbjudas. Just nu stör jag mig. Att störa sig borde förbjudas. Men då måste man kanske först förbjuda det som stör. Eller? Halvsvårt.

Idag har vi varit på en av de vackraste platserna jag kan tänka mig. Tillsammans med min fina rödhåriga och hennes familj fikade vi och njöt av utsikten. Bilder kommer sen. Någon annan gång.

Jag känner mig ostrukturerad ikväll. Vill bara krypa upp i soffan med han som redan ligger där, se något som inte kräver mycket av mig och bara vila. Det tar på att vara uppe sent och sova lite. Dessutom har jag ont i ryggen.

Nu ska jag sluta svamla, det här liknar ju ingenting. Dåligt Sofie. Du kan bättre.

Tjng!

Hur skriver man det mamma?
Vad står det här mamma?
Jag har skrivit Den här råttan heter Tina. Ser du det mamma?
Oj vad jag skriver fint!
N, visst är det min sista bokstav?
Jag tycker att det låter som ett J i Tina. Är det det mamma?
Tiiinaaaaaaa. Det är nog ett a som är sist i Tiiiiiiinaaaaaa.
Nu gjorde jag fel. Nu står det Dina. Inte Tina. Nej, jag ger upp.
Jag måste titta igen. Neeeeej. Det står Dina. Eller vad står det mamma?
Jag skriver med gult istället.
Majken. Jag har skrivit Maaaaaajken. Flera gånger.

Att lyssna på en bokstavstörstande flicka kan vara rätt kul.

Idag skulle min finaste pappa ha fyllt år. Femtionio stora år. Nästa är är det sextioårsdagen och jag kan känna olustkänslan redan nu. Han älskade att fylla år, att få stå i rampljuset och ta emot folkets jubel. Buga sig och dra några skämt, skratta högt och prata högt. Så var han.

Idag jublade vi inte direkt vid hans grav utan satte istället tio röda rosor i en vas och tände ljus. Barnen klappade duvorna och konstaterade att det nog var dessa två som flugit iväg med mormor och morfar till himlen. Olle tyckte att morfars duva såg ut att heta Bullen och mer rätt kunde han nog inte ha. Självklart var det duvan Bullen som flög iväg med den bästa av pappor den där förbannade julidagen för sju år sen.

Så är det med mig idag. Ingen höjdardag faktiskt.

Majken tittade på mig med sina stora gröna ögon, öppnade munnen och sa:
- Mamma, är vi lediga imorgon?
- Ja, det är vi.
- Åh, vad bra… då får jag vara hela dagen med min sockersöta mamma.

Den sockersöta mamman smälte där hon stod, iklädd sunkiga mjukisbyxor och med det rufsiga håret uppsatt i en slarvig knut.

Lillasyster vill ha fem tankar för dagen. Lätt säger jag:

1. Springmask borde förbjudas.

2. Feber borde förbjudas då det är höstlov.

3. Jag måste fortsätta städa undan ovanstående åkommor. Skura och feja. Putsa och dona.

4. Varför rinner hårfärgen ur mitt hår? Har aldrig hänt förut.

5. Jag ska baka bröd snart. Det tycker jag är kul.

Idag fick jag frågan hur det kändes nu när det var höst. Frågan gjorde mig glad. Både för att den kom från en människa som jag tycker mycket om och som jag inte trodde hade sån koll på mig,  men även för att jag inte ens reflekterat över att det är höst. Det här brukar vara en period då jag går ner mig lite, tycker att det mesta är bläuschochfy och vill bara gå i ide. Födelsedagar som påminner en om det som varit och inte finns, Fars Dag och en jobbig väntan på skitvintern.

Nu är det inte så. Jag har mer än tidigare uppskattat hösten, njutit och känt mig tillfreds med det mesta. En massa saker har ramlat på plats den här hösten. Jobbet och livet i allmänhet. Känns bra på något sätt.

Jag omger mig av människor som jag gillar tokmycket, som tillför mig energi och får mig att känna mig bra. Jag har en massa saker att se fram emot – partaj då finaste Erkan fyller stor, Stockholmstrippen till alla fina kompisar som envisas med att bo där, bröllop i Byske då barndomskompisen gifter sig, fest på dagis med andra föräldrar och personal, snart ett färdigpiffat kök, en jul som faktiskt inte känns så pjåkig trots allt, slalomutflykter med familjen och en efterlängtad Kinaresa med de bästa reskamrater man kan tänka sig.

Däremellan ett vardagsliv. Ljuva vardag.

Det mesta är fint nu. Jag landar i det och myser. Man ska göra det när det känns så här. Mysa.

Idag går vi inte ut på tigerjakt, utan idag beger vi oss ut på lampjakt. Vi jagar en liten lampa som kan pryda fönstret i vårt nypiffade kök. Det lutar åt Kartells Take i vit version, men kan lika gärna bli en snygg krusidullig lampfot från Myrornas i kombo med klassisk vit skärm. Vad tror ni om det?

Lillasyster utmanar och jag hoppar på:

Tacksam: Över det mesta, men framförallt över mina fina barn och att livet är som det är.
Fundersam: Över hur folk mår, katastrofer, men även över banala saker som hur vi ska få fint i källaren.
Glad: Över att få gå på en efterlängtad middag imorgon med avancerad kokkonst. Jag blir även glad över den stundande kräftskivan på söndag.
Irriterad: Över människor med för stora egon. Usch.
Ledsen: Varje höst.
Fnissig: När det är Kvarteret Skatan, framförallt Johan Glans får mig att dra upp mungiporna.
Lycklig: Allra nyss svepte den stora lyckan över mig – barnen pysslade vid köksbordet, Mattias målade en vägg och själv bakade jag äppelpaj. Lycka i en liten ask.
Orolig: Över sånt som kan hända.
Lugn: Är jag för det mesta.
Varm: I hjärtat nästan varje dag. På jobbet och hemma.
Kall: Alltid utomhus. Avskyr när vintern ger sig till känna.

Så nu var det gjort. Ta över utmaningen om du vill!