Helgen har passerat. Som vanlig som en stormvind. Jag fattar ibland inte hur jag funkar. Planera in allt möjligt skojsigt när allt annat är fullspäckat, knökfullt och proppat. På något sätt tänker jag alltid att lugnare tider kommer och för mig hägrar det redan nästa helg som än så länge är ganska så lös, ledig och fri. Jag tänker låta den förbli så.
Jag tänker nu fulblogga om helgen. Gilla det eller ej. Här kommer det i alla fall:
Fredag. Barnen kördes till Byske, till en farmor och en farfar som tog emot dem med öppna armar. Själv susade jag snabbt vidare till den stora staden igen för en snabbpiff innan vännerna från Dalgatan väntade. After Work på Balzac med mycket folk och härlig blandning av käk - allt ifrån inlagd stekt strömming till vitlöksdoftande guacamole.
Efter det tog vi en kortare promenad till Västerbottensteatern där en Improviserad Melodifestival väntade. Improvisationsmästarna Sälteatern plus en orkester och inlånade kvicktänkta genomför varje vår en egen Melodifestival där publiken skriver låttitlarna och musikstilen bestäms i samma minut som artisten börjar sjunga. Fattar ni?
I Skell är detta en stor happening, biljetterna har varit slutsålda sen långt före jul och vi har varit så tokladddade att ni bara kan ana.
Förväntningarna var med andra ord rekordhöga och man måste ju säga att de infriades också. Lätt. Det var improvisationsteater när den är som bäst. Smarta, begåvade, musikaliska, humoristiska och festliga människor bjöd oss på fantastiska timmar som inte kan beskrivas, utan måste upplevas.
Vinnarlåten som framfördes av Good cop, Bad cop hade det finfina svengelska namnet Fridays Projekt. Den svängde och vi var väl i det närmaste lyriska när vi lämnade teatern. Om det blir en föreställning nästa maj så kommer Älvsbackas kulturella förening att köa - det kan jag lova.
Efter skrattfesten begav vi oss hem till Erikssons för att spela spel och svulla i oss maffigaste chokladkakan och chipsådipp.
En natt utan avbrott gjorde sedan gott för småbarnsföräldrarna.
Lördag. Sovmorgonen blev till klockan åtta. Längre gick ej att sova. Vi var utsövda, konstigt nog. Sen väntade bryggbyggespaning, långpromenad Broarna runt, Subwayfrukost, stadstur och en bilfärd till kusten och Byske där finaste barnen väntade. Den ena med mycket snorig näsa och den andra med näsan i ett Legobygge.
Vi begav oss till Byskebyn där finkompisarna E, D, E och E väntade med grillad älgfilé och grönpepparsås, Youtubespaning, skratt, spel, Singstar, en mycket tålig katt och allergi. Med kliande ögon, en varm känsla i hjärtat och två sovande barn lämnade vi Byskebyn när lördagen lämnat plats för söndagen.
Söndag. Idag alltså. Det blev en lugn morgon, Olle drog iväg till en kompis och jag har fortfarande ont i magen när jag ser honom cykla iväg. Vill helst ha honom på andra ställen än i trafiken, men inser att snart är det moped och bil och då kan stackars oroliga mamman få vara vaken på nätterna istället för att stå och spana i ett fönster. Huvva.
Vi har uppvaktat fröken Andersson som firade sin treårsdag med ett litet kalas för den närmaste kretsen. Storebrorsorna drog till en lekpark istället för att kalasa och på det viset var alla glada.
I övrigt så har jag storhandlat mat, tappat bort kalasgodispåsen på ICA, jobbat med utvecklingssamtalen, sagt trevlig resa till sjuttonåringen och i detta nu så laddar vi för The Notebook.
Lugnt och skönt i slutet av helgen. Bara så att man orkar med en micketmicket hektisk vecka.
