Lördag

Lördag kväll och det vräker ner blöta saker från himlen. Längtan efter våren är stor och blir inte mindre av allt detta. Ge mig solen, plusgraderna och bar asfalt. Jag behöver det. Nu.

Har ont överallt, det rinner från näsan och febertermometern visar med ett hån på 36,6. Kan jag inte ens få ha lite feber? På nåt sätt är man ju inte sjuk förrän man får feber. Varför är det så?

Nu svamlar jag, yrar väl av den obefintliga febern.

Vi har varit på bio. Vi har sett den här. Helt okej, men lika gärna som en hyrfilm en regnig måndag. Inte ”nu-ska-vi-unna-oss-en biokväll-och-lämna-barnen-hos-farmor-och-farfar”-film. Inte alls så.

Det låter som om jag är på dåligt humör. Inte alls, snarare tvärtom. Har lagt mina barn och lyssnat på dem när de förklarar hur mycket de älskar varandra. Då blir jag glad.

Jag är också väldigt glad över att en person som ligger mig varmt om hjärtat är lycklig. Pirr och kärlek tycker vi om och det är väl unnat. Jag säger bara: Yippie!

Så, nu tror jag att jag ska se om M kan tycka lite synd om mig. Jag är ju trots allt oerhört sjuk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s