Cykeltur

Majken har blivit en stortjej. Tycker hon. Vi envisas med att tro att hon fortfarande är våran lilla bebis. När trehjulingen nu fick lämna plats för den stora cykeln – den svarta med flames – fick man inse att en del av bebistiden var förbi.

Att cykla är inte det lättaste. Inte om man är 2 år och 8 månader. Den stora cykeln går trögt och är man det minsta lite bekvämt lagd är det ju så mycket trevligare om någon puttar på en. Det går ju så mycket bättre då. Fortare på något sätt.

När familjen CH ätit vårens första grillade köttbit kände modern och fadern att den vackra vårkvällen lockade. Barn kläddes på och vi gjorde oss klara för en cykeltur till Stålmormor. I ett mycket svagt ögonblick lovade mamman den lilla flickan – som numera visst är en stortjej – att hon skulle få cykla. Min baktanke var då att hon snabbt skulle ge upp och att vi skulle kunna lämna kvar coola cykeln på Almgatan.

Felfelfel.

Majken skulle cykla. I snigelfart och med mycket sega ben. Helst skulle någon putta på. Pappan i familjen slängde mördande blickar på den mycket ångerfulla mamman som försökte hålla humöret uppe med glada hejarop. Storebrodern med snabba cykeln suckade lite, men behöll lugnet.

Till slut  – efter att vi hunnit en liten, liten bit – lastades en mycket sur liten stortjej upp i cykelsadeln bakom pappan, medan coola cykeln lastades upp i en likadan cykelsadel bakom mamman. Snabbt svischade vi sen hem till Stålmormor. Stora flickan fick cykla själv sista biten – bara så att Stålis fick se hur duktig hon var.

Efter fika och allmänt fredagsmys var det sen dags att bege oss hemåt. Majken skulle återigen visa hur duktig hon var och vi ställde in oss på en lång färd hem – med tårar och lastade cyklar. Timmarna hos Stålmormor hade dock gjort susen och hem var det en riktig cyklist som äntrade sadeln. Majken cyklade ända hem – det är en bra bit – och vi kunde inte annat göra än att göra vågen och skrika glada hejarop när vi till sist klev in genom dörren på Almgatan.

 

 

 

 

Annonser

4 responses to “Cykeltur

  1. Åh, nu fick jag ännu mer vårkänslor! Tackar för det. Starkt jobbat av Majken. Vår morgondag är fordonens dag. Vi ska tvätta cyklar, köpa pojkcykel, sätta igång moppen och tvätta bilen. (Och Ida har fått för sig att vi ska måla hennes ärvda gula cykel rosa…)

  2. Tack för fina kommentaren i min blogg på en ledsen dag! Och tack för att jag fick börja lördagsmorgonen med ett leende åt ilskna lilla Majken som kan cykla själv 🙂

  3. Det är ju jättelångt till Stålis från er… iaf för en Majken, jag är impad. Klart hon är duktig. Hon har ju mitt temperament dessutom. Härligt oooh så härligt.

    Visst?

    Kramen

  4. Nu har jag något att peppa Sega Stella med! Majken cyklar själv ( och hon är ju nästan 2 år yngre…)- heja Majken!!Och heja Stella!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s