Musica och minnen

Jag hade just kört förbi Skellefteå Kraft Arena och var på väg in i norra E4-rondellen. Barnen satt i baksätet och vi hade varit på ICA Maxi. De diskuterade i baksätet vem som skulle hålla i drickyoghurtarna och jag försökte hålla fokus på vägen. På radion gick då ett välbekant intro igång och kastade mig tillbaka i tiden.

Året var 1992 och jag låg på en strand utanför Alghero på Sardinien. Solen gassade, havet var blått och pastan var fantastisk. Glassen var som bäst, Italien hade fastnat i mitt hjärta och lillasyster låg på ett sjukhus med brusten blindtarm. Mamma och pappa växlade mellan att vara med mig och med Lisa – mellan solen och vitklädda damer som sa Va bene om det mesta.

Det kunde ha varit den sämsta semestern någonsin – mycket talade för det – men när jag tittar tillbaka var det nog den bästa familjesemestern vi någonsin gjorde i familjen C. Jag hann med att åka till Corsica med mamma, äta fantastiska skaldjur med pappa och bara vara. Efter en vecka kom Lisa ut i solen – blek och omplåstrad – och sista veckan blev en happyhappy sådan. Allt var bra.

De italienska pojkarna flockades kring oss, två blonda brudar från kallaste norr. De låg brevid oss på stranden, väntade utanför hotellet och skrek saker på italienska som vi aldrig förstod. Vi har nog aldrig blivit så uppvaktade och kommer nog aldrig att bli det heller.

För mig spelade det ingen roll. För när jag låg där på stranden med freestylehörlurarna i öronen fanns det bara en lång, tystlåten, norrländsk hockeyspelare i mina tankar. När jag hörde låten som gick igång på det av mig inspelade kassettbandet visste jag – det var kärlek. Italianosarna hade inte mycket att hämta. Även om de försökte.

Min kärlek till den långa tystlåtna mannen håller i sig än idag. En hel massa år senare.

Jag höjde därför ljudet i bilen, sjöng med och barnen där bak undrade vad som hänt med deras mamma som skrålade som besatt. Låten är egentligen en ganska dålig sådan, men vad spelar det för roll? Det är ju en speciell låt. I alla fall för mig.

Annonser

4 responses to “Musica och minnen

  1. TOTO TOTO TOTO! Ja, vilka goa minnen man får! Nu tänkte jag ju inte direkt på din hockeykille, men ändå 🙂

    De var nummer 1 på topplistan hemma i Medle oxå, och många nätter diggades till dessa låtar i Challes lilla uthus. Mellan varven var vi i Hamptjärn och badade, hela somrarna…

    Var somrarna längre och varmare förr ???

    Ullebull

  2. Hahaha ja men jag lever på dessa italienare än idag. Ska dit igen. Vill du henka? Jag ska denna gång vara utan appendix så jag tror det är lugnt… kanske finner jag en lång mörk man som älskar mastiffer?

    Eller är det långsökt?

    Nu är det dagen före hemresa & jag har HEMLÄNGTAN!

    Love/Lilsis

  3. Jag vette katten om jag kan hålla med om att den är ganska dålig. Jag skulle nog hellre påstå att den är ganska bra. Och musica som framkallar goda minnen ska man prisa högt.

  4. Fast jag håller nog med om att låten inte är så där toppenbra, men vilka minnen däremot! Somliga härliga, andra bara underliga… (ja, du vet ju vem jag hängde ihop med på den tiden Soof ;))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s