Survivor

Ibland kan jag bli lite less på mig själv. Ni vet känslan – man undrar vad man pysslar med egentligen och funderar om man skulle stå ut med sig själv om man var en närstående eller kompis. När man rannsakar sig själv känns det som om svaret på den frågan skulle vara rätt deprimerande.

Känner ni inte igen känslan? Gratulerar i så fall.

I detta nu känner jag mig lite less på mig själv. Efter en dag ensam – utan barn, sambo, syster, systerkille, kompisar och andra som jag vanligtvis omger mig av – kan jag känna att jag och jag behöver några dagar tillsammans innan vi kommer överens. Vilket vi nog kommer att göra när tid ges.

Det är nog det här med ältandet om jobbet som gör att jag helst vill himla med ögonen åt mig själv. Jag menar – lägg av. Ta dig i kragen. Du har ett jobb. Ett fast sådant. Du kan cykla till jobbet och du har ungefär världshistoriens finaste kollega/ventil/reservvuxna/vän som du träffar nästan varje dag. Du får allt se till att vara nöjd Soof. Banne mig.

Så. Dagens utskällning av mig själv. Nu kan jag dricka te och unna mig känslan av att vara lite slut efter en hel arbetsdag. En arbetsdag som jag överlevde och som avrundades med en ljuvlig pizzamiddag i lekparkens kvällssol tillsammans med härliga människor.

Annonser

7 responses to “Survivor

  1. Den där känslan kan jag faktiskt känna igen…Att man är så trött på sig själv, och att andra då borde vara ännu tröttare på en… Som tur är brukar den känslan försvinna efter några dagar, när man umgåtts med sig själv och ältat lite, och sen bestämmer sig för att ”nä, så pjåkig är jag kanske inte”. Och det där med jobb är ett dilemma. Har jobbat som frisör i snart 9 år (japp, här börjar vi tidigt), och känner mig så sugen på att göra något annat…Men vet inte vad. Liten livskris brukar det kallas (jo man kan tydligen ha en sådan redan vid 25 års ålder =) Men du skulle ju säkerligen kunna försörja dig på skrivande, så go for it tjejen och sadla om till författare på heltid istället! kram kram

  2. Jag är ständigt less mig själv. Ta mitt jag på torsdagskvällen… Ett superexempel… Dagens retard! *HAND UPP!

    Dig blir man inte less. Du är ju världens bästa syster ju & ingen delar dina tankar om dig… iaf inte de som är lite beska & less på allt. Förresten kommer jag ihåg något om reklamjobbande & journalistdrömmar… Du nu skriver du barnboken, så klottrar jag en Aron. Det måtte gå.

    Vad menar du? Ska jag byta ut den vackra flickan med ögon som tindrar till Runningsoof?

    Puss

  3. Slutar du fika? Jag dör. Vi som är uppfödda på riktigt smör & grädde… vi älskar sånt som fika. Slutar du tappar jag nog tron på mänskligheten…

    Love/L

  4. Inget sluta fika nu tjejen, snart är det Matfesten och självklart ska vi inta både det ena och det andra – eller hur? Och du, du som är så himla fin, nu tycket jag du ska fundera ordentligt på lilla dassamtalet från i fredags 😉

    Kram kram C

  5. Bara så du vet. Ekorrsatan myste till ordentligt i ett litet snett flin när han fanns benämd på din blogg… som självaste systerkillen. Fint som snus tydligen. Han får leva dessutom, en marabou kom han hem med. Det är kärlek det (+att han tvättat 6 tvättar i sin tvättstuga… bara sängkläder & handdukar, åt mig… han är en keaper visst?).

    Kjam (bara av töntfaktor var jag tvungen)

  6. mikke musik (inte den andre mikke)

    ang ditt förra inlägg o dagens begivenheter: man överlever ju. inte fasen är det fröjd. men man överlever.

    nu ska jag bara bestämma mig för vilken del av den här buffen av saker man ”borde” hinna fixa under året som jag ska lägga längst ner i högen o skita i.

    ses i korridorerna.

  7. Om det är till någon tröst så kan jag säga att du är inte ensam. Jag håller med och känner igen mig i EXAKT varenda ord du skriver. Men så är ju livet. Upp och ner. Glädje och Ångest. Funderingar. Vad är rätt och vad är fel. Hur gör andra för att orka? Jag får energi av din blogg – läser den varje dag. Ibland samma inlägg flera gånger om för att dina ord är så fina. Gripande. Ibland måste jag till och med printa ut det på papper, för att kunna läsa riktigt ordentligt. Ibland kommer det en tår. Oftast känner jag att du har satt ord på mina känslor och tankar. Märkligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s