Söndag

Det är söndag och BK Scarfarna har återigen haft ett litet möte. Det visade sig att bokklubb i vissa kretsar kan innebära något helt annat än en bokklubb, så för säkerhets skull tänker jag betona att vi diskuterar böcker. Punkt.

Den här omgångens bok var Kalla det vad fan du vill. En bok som alla hade höga förväntningar på och som alla visade sig vara rätt besvikna på. Tyvärr. Den bådade gott, men visade sig vara nåt helt annat. Vilket innebar att två av tio hade lyckats läsa ut boken. Jag var inte en av dem.

Helgen har för övrigt varit bra. Med en förkyld och febrig sambo i huset blev planerna lite omkullkastade. Det som skulle ha blivit en lördagsbrunch med Bullerbyns alla föräldrar blev istället en tur till Byske och konditoribesök med Stålmormor. Blev fint det också. Älskar verkligen min mormor. Hon är som ett plåster på ett sargat hjärta. Nödvändig.

Idag har familjen Mannberg varit här och spikat samt umgåtts. Mycket fina människor. Tyvärr mycket fina människor som bor för långt bort.

Annars då? Jo, tackar som frågar. Det verkar som om mina närmaste tror att jag gått ner i någon form av depression efter att ha läst vad jag skrivit tidigare. Så är inte fallet. Alls. Istället är det mycket som är bra. Riktigt bra till och med. Jag mår fint. Oroa er inte.

Men det är mycket som rör mitt huvud och hjärta nu. Jobbfunderingar, lillasyster, dåligt samvete över barnen, orken och hemmet. Svårast är att ta att man inte kan påverka allt. Att saker händer trots att man inte vill. Att man inte kan göra något åt allt. Fakta är fakta. Jobbigt om man som jag är en som vill göra något åt saker och ting. Vill inte bara iaktta när saker går åt pipsvängen. Vill stoppa och ändra riktning.

Det går inte alltid.

Nu söndagsdeckare.

Annonser

2 responses to “Söndag

  1. ”att acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra det jag kan…” Kloka ord.

  2. Ååå. jag är precis sån, ja vill så gärna fixa och ordna, så att alla ska må bra, och känner mig så maktlös när det inte går. Men man får väl helt enkelt inse att man inte kan lösa allt, och lägga energin på sånt som man vet man kan förändra, och på sin familj istället. Men visst är det svårt att bara stå och titta på när allt går och fanders, det gör ont och tar emot…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s