Kompisar från förr

Jag har tillbringat kvällen med tre kompisar. Vi har suttit på Waynes och pratat om livet. Om allt det svåra som kan drabba oss när vi minst anar det. Vi vet vad det innebär. Tyvärr. I våras hände det en sak som fick oss att återigen stanna upp och inse att livet är inte alltid lätt. Snarare är det ibland rent outhärdligt och då behöver man varann.

Elin, Malin och Eva har känt mig länge, ända sen jag var riktigt liten. Malin och jag träffades hos vår första dagmamma. Vi har därefter följts åt genom livet. Inte alltid nära, men i alla fall med bra koll på varann. En sån som man vet var man har på nåt sätt. Malin har en förmåga att alltid få oss att skratta, men även att snyfta en aning.

Elin och jag delade först skolskjuts till lekis, vi bekämpade sen gemensamt de bråkiga killarna och tillbringade flera år senare en kul kväll på en soffa utanför Balderskolan. Vi har hängt ihop med jämna mellanrum genom åren och numera ses vi alldeles för sällan och ingen av oss fattar varför.

Eva kom till min räddning när jag bäst behövde det. I mellanstadiet kom hon inflyttande, bosatte sig i ett hus riktigt nära mig och blev min allra bästa vän. Vi blev riktigt tajta direkt och är det fortfarande, även om vi inte träffar varann så frekvent som på den gamla goda tiden. Än idag känner jag att hon är en av dem som jag skulle ringa till om det skulle krisa. Vi känner varandra utan och innan – jag skulle nog inte klara mig utan min Eva.

Jag har med andra ord haft en riktigt trevlig kväll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s