Te och tårar

Det är när löven har lämnat grenen, det blir mörkare och temperaturen sjunker. När första snöflingorna faller och jag slirar fram med cykeln. Det är då jag helst av allt vill gå i ide. Göra som björnarna. Släcka ljuset. Vänta in ljusare tider. Vakna in våren.

Jag är ingen björn. Således tvingas jag genomlida denna period även i år. Sorgeperioden. Då man påminns om det som var och som ej finns kvar. Då man tvingas fira – eller vad man ska kalla det – två födelsedagar och en Fars Dag vid en grav. Tända ljus och banna mörkret som omslutit mig ännu en höst.

Sen fyller jag år själv och därefter toppas hela härligheten med en önskan om en fridefull och god jul. Trots tindrande barnaögon kommer aldrig julen att bli vad den en gång var i mitt liv. Den kommer aldrig att bli vad jag trodde den skulle bli heller. Att kombinera happyhappykänslor med sadsadfeeling kan aldrig bli annat än konstigt.

Efter jul. Då börjar jag leva igen, då kommer förhoppningarna om ljuset, våren och livet. Jag sträcker på mig, andas in luften och tar sats.

Jag överdriver lite. Så klart.

Jag lever även nu. Jag mår gott. Allt som oftast. Allt som oftast njuter jag av de små små sakerna som kan göra vem som helst lycklig. Som när finastefinaste Olle testar att massera sin mammas rygg. Eller en snabb puss i köket innan jag och M byter av varann i hemmalivet. Eller kreativa, ritande barn vid ett pysselköksbord. Eller K-dagar som för en gång skull lämnat mer än vad de tog. Lunch ute flera dagar. Varma treårshänder som kramar extra hårt. Eller som nu – en ensam kväll i tystnaden. Sköna Hem. Te. Laxmacka. Fint.

Detta är dock min blogg. Min ventil. Min spyhink. Här lämnar jag sånt som annars skulle göra mig till en sån som inte har vett att uppskatta sådant som faktiskt gör mig till en ganska så hel människa.

Annonser

5 responses to “Te och tårar

  1. Det är ju det bloggar är till för! Heja Soof! Kram Anna

  2. Ja-a. Vad gjorde man utan att ha en blogg att ventilera diverse känslor i? Det låter kanske pretentiöst, men jag tror att många av mina tankar blir mer tänkta genom att jag skriver ner dem och dessutom måste skärpa till dem lite – sortera intrycken – eftersom fler än jag kan läsa texten.

  3. Tack för att du delar med dig av ditt liv! Jag har läst här menaldrig lämnat en rad!
    Jag älskar ditt sätt att skriva, oavsett om det är glada eller ledsna ord som fyller bloggen den dagen. Och dina bilder är fantastiska!
    TACK!

  4. Man kan nog aldrig riktigt förstå vad du/ni tvingas genomgå varje år när högtider och annat gör er påminda om saknaden. Ett faktum man inte ens önskar sin värsta fiende. Men ni är starka…kram i allt elände!

  5. Du skriver så vackert mitt i allt det mörka. Spy på du. Det behöver man ibland. Ha en fin helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s