Mamma

Hon stod i köket. Med ekluckor och furugolv, takbjälkar och stora fönster ut mot världen. Lagade mat och lyssnade på radio. Debattprogram som hon levde sig in i. Köket var ett totalt kaos, med ingredienser utspridda överallt och ingenstans. Ett kreativt kaos. Bredvid henne, på en av mormors trasmattor, låg Gaston och sov. De i symbios. Vek inte från varandras sida.

När hon såg mig torkade hon av mjöliga händer bak på byxorna. Så gör jag också numera. Utan att tänka mig för torkar jag av mina händer på kläderna. Sitter kanske i generna. Som så mycket annat. 

Hon lämnade matlagningen för en stund och gick fram till mig. Gav mig en kram. Jag satte mig vid köksbordet. Det runda som jag och lillasyster en gång hade en koja under. Vi pratade om böcker vi läst, saker hon hört och livet i allmänhet. Hon kunde det mesta. Visste och tog reda på. Hon var irriterad på något samhällsfenomen, pratade och pratade. Förmodligen rörde det mindre kloka politiker eller de utsattas situation. Hon engagerade sig i saker, satte sig in i och debatterade högt och gärna. Åsiktsfull och insiktsfull. Min mamma. Så var hon.

När vi suttit där en stund reste hon på sig och fortsatte med maten. Hon undanbade sig hjälp och jag satt istället kvar och iakttog vad hon gjorde. Hur hon smakade av, kompletterade och testade sig fram. Med receptet som bas och sitt eget kreativa huvud därutöver kunde hon laga de mest fantastiska rätter. Min mamma.

Hon var en kreativ människa med orden som makt. Tyvärr kunde inte orden råda över galopperande elaka celler i hennes kropp. De vann. Men hon gav dem en strid. Tänkte inte ge sig. Ville inte lämna oss. Ville så mycket mer. Jag hade behövt henne som den vuxna människa jag anser mig vara idag.

Min mamma har lärt mig mycket. Det mesta. Att vara modig. Att texta fina bokstäver. Att se det ljusa i det mörka. Att njuta av livet. Att aldrig underskatta det kitschiga. Att kämpa. Att bry mig. Att göra julskinka. Att uppfostra mina barn. Att utnyttja min kreativitet. Att vara människa. Att vara jag. Att vara Sofie.

Det är så mycket jag skulle vilja säga. Berätta, förklara och hålla med om. För jag var nog lite dålig på det när jag hade chansen. Jag var så mycket annat. Men man kanske inte kan kräva mer än vad man var. Eller jo. Man skulle ha kunnat kräva mer. Jag hade velat att hon krävde mer av mig. Det hade hon kunnat göra.

Detta kan göra ont i mig när jag tänker tillbaka. Ont. Ont. Ont.

Idag skulle världens bästa mamma ha blivit 61 år. Om jag hade kunnat hade jag firat henne med Mons Kallentofts nya bok. Den hade hon gillat. Hon hade fått bjuda på maten och vi hade suttit där med barnen och de hade fått vara världens mitt. Som hon längtade efter barnbarn. Fick vara mormor i nio korta månader.

Om allt hade varit annars hade hon suttit och pratat med Olle. Lyssnat och funnits till. Hon hade ritat med Majken och gosat ner huvudet i hennes hår. Vi hade pratat. Kanske diskuterat. Varit mor och dotter. Rackarns vad jag avskyr att det förvägrats mig. Det suger. Jag saknar henne.

Grattis mamma Å. Vad jag önskar att du vore här. Ikväll äter vi gott och tänder ljus. Vad mer kan man göra?

Annonser

19 responses to “Mamma

  1. Vackra ord & efter att ha läst både dem & din systers inser jag vad jag själv måste göra ikväll. Ge min egen mamma en kram. Eller åtminstone ringa med några uppmuntrande ord. Det känns faktiskt som en skyldighet i denna orättvisa värld där du saknar en mamma medan jag har min kvar ofta utan att njuta till 100%. En dag är det för sent & gud vad jag skulle ångra mig då. Dina ord får mig att tänka & det vill jag tacka för.
    Kram

  2. Vet inte vad jag ska skriva, men jag bara måste skriva något efter att ha läst dina ord. Ord som är så gripande, fängslande och tänkvärda. Träffsäkra.
    Du berör mig något så oerhört. Trots det sorgliga så värmer dina ord mitt hjärta, på något märkligt sätt. Solen har lyst starkt idag, kanske var det för din mamma just idag.
    Kram och sköt om dig!

  3. Har svårt att hitta orden, vill ändå skicka en hälsning till Er. Vi kanske inte vet hur värdefullt det är att vi finns till de våra. Vi saknar också Era föräldrar våra kompisar. Tänder ett ljus på
    balkongen för Er mor i dag

  4. Fina , sorgliga och tänkvärda ord! Du är superduktig på att utrycka dig i text! verkligen. Både här och på norran!
    När jag läser din text om din mamma, din sorg och saknad gör det ont i mig för din skull men samtidigt så tänker jag att din mamma säkert ler idag där uppe bland molnen, för hade jag varit hon hade jag varit förbaskat stolt över att ha en dotter som du! Som törs och vågar skriva om det onda sorgliga och delar med dig av din saknad, det tror jag hon gillar och tycker är modigt!
    Och lite genom dig och din syter lever hon vidare….du berättar så levande om henne!

  5. Kärlek.

    /Lillasyster

    ps. Vet du vad jag fann idag… en vit, sockerskål… exakt som din stora. Tror du hon gav mig den? ds.

  6. Inte så lätt att hitta orden. Därför får ni en varm, mjuk och kärleksfull kram istället. Tänker på er!

  7. Vad fint du skriver om din mamma. Man blir påmind om att man faktiskt skall uppskatta det man har. Vi vet aldrig när ens verklighet förändras. Tänker på dig….Kram U

  8. Vännen, vännen, vännen! du har verkligen orden! Du skriver så vackert med kärlek bakom varje tangentslag! Torkar tåren från kinden! Tänker på dig! Kram Anna

  9. Tack för dina ord. Man tänker till. Kramar.

  10. Precis som din syster delger du oss av era underbara minnen och ni gör dessa så levande. Levande även för mig som inte ens en gång känner någon av er. Berör, gör era ord!
    Sänder en kram

  11. …den varmaste kramen till dig och din syster, en riktigt, riktigt stolt änglamamma har ni o jag känner igen mig i nästan allt, min mamma hann åxå vara mormor, i 8månader…

    kramar kramar kramar

  12. Många kramar idag på en sådan särskild dag. Tack för att du påminner oss om hur viktigt det är att ta hand om det man har, även om det är minnen. Fina du. Vi ses snart.

  13. Även jag läser och berörs! Det får mig att tänka efter och uppskatta det jag har ännu ännu mer. Tack! Vi bor hos mor och far i Medle nu då gulahuset på Dustystreet renoveras och jag ska passa på att bara vara. Vara tillsammans! Inte jäkta från nuet!

    Din mors goda recept med tortilla, mozarella och salami introducerades förövrigt för mina svärföräldrar i söndags. They loved it! Kram U.M

  14. Vad underbart duktigt du är på uttrycka dig. Man ser henne framför sig levande som hon var. Kommer särskilt ihåg, att när jag sov över hos dig så pussade hon även mig godnatt och inte bara sina barn, hur många gör det undrar jag. Stora kramar skickar jag till DIG och de dina.

  15. Underbara ord om en mamma som i mitt huvud känns otroligt levande på grund av dina ord, du har låtit oss alla lära känna båda dina föräldrar och jag tackar dig för det, för att du släpper in och delar med dig.

    Den stora sorg du tvingas leva varje dag med kan jag inte ens föreställa mig, önskar att jag kunde ta bort det onda i ditt hjärta.

    Tänker på dig och kramar om dig extra hårt.

  16. Så vackert du skriver. Jag förstår att det måste göra hemskt ont.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s