Kapten Soof

Idag har jag haft en krönika inne som fick mig att våndas lite. Att skriva om sorg, saknad och ont i hjärtat går väl an i detta forum. Det har jag vant mig vid och numera känns det faktum att många läser som något fullständigt normalt.

Att däremot blotta sig i lokaltidningen och berätta om saknaden inne i mig kändes inte helt självklart först och det tog ett tag innan jag skickade iväg det jag skrivit. Men. Det känns som ett rätt beslut, för jag har aldrig tidigare fått sån respons på något. Respons som gjorde mig oerhört glad och faktiskt – även tårögd.

Skrivandet är verkligen det jag brinner för, laddar för och mår gott av. Vill man inte må gott jämt? Jo. Senast idag har jag över en mycket trevlig middag hemma hos familjen H funderat över orden som inkomst. Går det att försörja sig på att formulera meningar och sätta ihop till en helhet? Skulle det funka? Eller – skulle jag våga testa? Det kanske är den viktigaste frågan och den första man ska ställa sig…

Jag vet inte om vi kom fram till några svar, men det blev i alla fall till en tanke som nog kommer att ligga och gro ett tag. Kanhända att hösten för med sig nya vindar och för mig iväg mot nya horisonter eller så är det kavlugnt och skönt på samma gamla plats som tidigare.  

Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag. Hur det än blir kommer jag att sitta i någon form av båt och det enda jag vet att jag kommer att vara kaptenen över mitt eget liv.

Annonser

21 responses to “Kapten Soof

  1. Missar som vanligt dina krönikor då vi sparat in på tidningen…ber svärfar spara men svärmor glömmer…
    Utifrån soofbloggen tror jag absolut på en framtid inom skriveriet för dig! Go Girl! Ingenting är omöjligt.

  2. Din krönika idag var otroligt bra och tänkvärd. Jag tror ju som sagt att du har hittat ditt forum för att må bra – att skriva om både din sorg och dina många fina glädjeämnen i livet. Var stolt! Vi är ju många som läser och tar med oss dina ord i vardagen, det vet du!! Jag är ju inte den som till vardags brukar prata med dig så mycket om dina krönikor, men jag ville passa på nu.
    Genom dina ord får du mig att stanna upp ibland, och inte ta allt för givet här i livet…
    Fort kan vardagen förändras.
    Kram U

  3. Åh – vill läsa ju! Jag hejar på dig. Du har ordets gåva.

  4. Gick in här. Kom ihåg att det var torsdag i feberdimman. Läste din krönika… Du är verkligen duktig. Du kan verkligen använda ordet. Det skrivna ordet. Jag nickar när jag läser. Den erfarenheten… unnar jag ingen… feberkramar Anna

  5. Dina ord i dagens krönika var otroliga. Jag kände både smärtan och saknaden. Din krönika var det första mamma och jag pratade om på lunchen. Dina ord berör verkligen. Vi var båda glada att vi inte sminkat oss innan vi läste den…

    Ditt skrivande känns mer och mer självklart.

  6. Ett sabbatsår för att fingra lite på drömmen tycker jag att alla har rätt till.
    Du kommer fömodligen aldrig att ångra det du gör, bara det du aldrig gjorde.

    Kör så det ryker!

  7. Tack ska DU ha, Soof!! Du gör det så modigt och vackert och får oss andra att tänka efter.
    Vad säger hjärtat? Säger det skriv, så skriv, tjejen! Vi är många som vill läsa och stöttar dig, hur än du väljer.
    Kram och en önskan om en superskön fredag i grummesåpans tecken.. eller inte.. skit i såpan, förresten! Hur var det med det som är riktigt viktigt, nu igen?

  8. Läste som vanligt på torsdagar din krönika. Klumpen jag fick i halsen satt kvar länge.
    Som du ju säkert redan vet så är inte pengar allt här i livet, så jag tycker du ska satsa på det du känner för. Du är duktig Sofie.

  9. Kanske till och med den bästa krönikan jag läst?! Du är verkligen jätteduktig på att skriva. Dina ord påminde mig själv om att det är precis så det känns……

    Om du börjar skriva – då behåller jag tidningen!
    Men följ ditt hjärta kapten Soof!

  10. O Captain! my Captain! rise up and hear the bells
    Rise up for you the flag is flung for you the bugle trills
    For you bouquets and ribboned wreaths for you the shores a-crowding
    For you they call, the swaying mass, their eager faces turning.

  11. Jag och Mikke kunde inte ens säga så mycket till varann när vi såg krönikan. Båda tänkte nog mest att, vi ska vara fruktanväsrt nöjda för det vi har och att du verkligen kämpar på utan att andra fattar vad du verkligen varity med om!

  12. Följ din inre röst Soof. Testa om vingarna håller. Det kommer du aldrig att ångra.

  13. Kan jag få läsa?

    Love/L

  14. Det var din bästa krönika tycker jag, och den fick mig att tänka på det viktiga i livet. an behöver påminnas om det, tack för att du skriver..

    Och jag tycker du ska våga, tjänstledigt ett tag för att pröva om vingarna håller kanske?

  15. Jättebra krönika ännu en gång. Svärmor är helt salig över hur du skriver och vill överösa dig med beröm för det. Följ ditt hjärta inte alltid hjärnan alltså tänkt inte för mycket kör på vi tror på dig och vet att du lyckas… Kram familjen B/J

  16. Mamma klipper ut alla krönikor och det känns ju som om jag har en upplevelse framför mig. När det gäller detta med att skriva eller inte så tänker jag såhär: Du har något att berätta, så berätta.

  17. Gårdagens krönika var definitivt den som berört mig mest av alla. Tuft av dig att våga skriva så personligt i tidningen också. Ser alltid fram emot torsdagarna, då din krönika får ackompanera mina hårdbrödsmackor och mitt te. Du har verkligen en underbar förmåga att beröra med hjälp av språket – hoppas du vågar ta steget om du får chansen. Stora kramar C

  18. Hej Soof!
    Fällde en tår när jag läste din krönika. Du skriver verkligen så att man får gåshud. Kram U

  19. Ja, vad ska man säga? Instämmer med så många andra. Att gråta en torsdagmorgon är inte det förväntar sig, men ack så träffsäkert och nyttigt för oss som har mammorna kvar och kanske inte alltid har vett att värna om dem. Som du vet hejjar jag på dig!
    kram

  20. Bästa Soofen!
    Lägg ut dina krönikor i bloggen så att vi knäppa 08:0r kan få vår dos av dig!
    Jag hejjar alltid på dig det vet du!
    Kram

  21. Hej Sofie!
    Jag håller med Anton. Vill också läsa..
    Och du, ge skrivandet en ordentlig chans. Testa, så blir det antingen himmel eller pannkaka. Eller nåt mittemellan. Men då har du i alla fall försökt.
    Annars kommer du bara att gå och grubbla -tänk om osv
    Heja dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s