Lonely

Fredagen går mot lördag och barnen ligger nedbäddade. En av dem snörvlar och den andra sover nog redan. Själv har jag lagt upp ena benet på datorn som brummar nästintill ljudlöst och dragit upp det andra under mig där jag sitter i hallen med blommiga tapeter. Så är läget. Det ensamma läget.

Mannen i mitt liv är på pojkresa. Skickar bilder på en fjälltopp och skriver något poetiskt om balsam för själen. Här hemma gnider jag in balsam i barnens hår, äter hamburgare och glider runt i mjukisbyxor. Det kan också vara bra för ens inre. Att bara vara. Landa i lugnet.

Men även en mjukisbyxeglidare kan behöva lite luft ibland. Idag har luftintaget bestått av bibliobesök med fru E och hennes små. Vi fikade, pratade och lånade litteratur à Halvan och Håkan bråkan. Samtidigt drömmer vi oss alltid bort till en tid då man utan dåligt samvete kan sitta länge i en av de sköna fåtöljerna, omgiven av böcker, med en tidningshög och en tekopp/automatkaffe framför sig. Vi har minsann sett att man kan göra det på biblioteket. Ett bibliobesök kan alltså vara mer än ett manfårintebusapåbibblanvissthörnidet? Den dagen kommer då vi kan sitta där i lugnet och stillheten. Eller hur Erikan?

Sen har kvällen även bjudit mig på lite shopping. Som den goda mor jag är blev det givetvis till barnen. Dyrt blev det. Men när katten är borta dansar ju råttorna på bordet och sjunger glatt.

Förresten. Anna har utmanat mig. Jag nappade och därför tänker jag visa min favoritplats hemma. För kan det finnas något bättre än en soffa? När det dessutom är en soffa fylld med minnen? Nej. Det finns nog inget bättre. Bredvid bilden på favoritplatsen kan ni skåda mitt senaste fynd från recycleaffären. Fint som solen i barnens hår och en ny favorit bland alla prylar i detta hus.

 

Nu har jag minsann svamlat nog. På återseende.