Åh…..

Ord

I mitt huvud just nu:

Fina sms.
Istiden.
Innebandy.
Lime.
Kärlek.
Tulpaner.
Syster.
Peking.
Vaccination.
Pass.
Snö.
Stearin.
Blogg.
Fårskinnstofflor.
Kollegor.
Tidningar.

Mycket tankar i ett trött huvud.

It´s friday

Har tillbringat den lediga dagen tillsammans med människor jag tycker massor om. Mina barn, en fin Terese och hennes barn har förgyllt min eftermiddag. Vi tog en promenad till det lilla caféet uppe på berget, trängde in oss bland jobbargubbarna och tjejerna som just slutat skolan. Njöt av fika, skvaller och fredagslugnet. Barnen drog iväg till den intilliggande lekparken och vi satt kvar i lugn och ro. Hur trevligt är det inte med större barn egentligen?

Helgen bjuder på dans för Olle och simskola för Majken, mysig lördagslunch på stan och fortsatta hejaramsor för han som tappert sliter i källaren. Har vi tur blir det slalom på söndag tillsammans med familjen A-M. Känns som om det blir en bra helg och sånt gillar man ju!

Vad gör just du i helgen?

Lolitote sosvovamommomelol

Att kärleken till Jullovet tog slut har jag kommit över. Visst, det kan bränna till i bröstet ibland när man tänker tillbaka på vår tid tillsammans. Framförallt kan jag känna en saknad 6.15 på morgonen då väckarklockan väcker mig till ännu en dag med herr Vardag.

Men, dagarna med herr Vardag har sin charm också. Utan honom skulle man ju inte uppskatta de andra i mitt liv. Dessutom är dessa dagar ju bara en väntan på romansen med Mr Weekend, som är en mycket himlastormande historia. Snart ses vi igen, för visst är det snart helg?

Den här människan tycker jag skriver så lovely, hennes språk får mig alltid att le och jag älskar krumbukter som ”ta teatern ur apan”. Läser ni inte hennes ord redan, så ta chansen. Hennes senaste inlägg handlar om plus- och minuskonton i livet. Jag tar efter och här kommer min variant:

Pluskontot

+ Helger som innehåller det mesta, som den som gick och lämnade minnen av loppisshopping, slalomåkning och klassiskt fredagsmys.
+ God mat. Viktigt. Igår rådjursgryta och idag quesadillas.
+ Svt Play. Nerkrupna i sängen kopplar vi in datorn och ser saker som vi inte hunnit med. Jag tycker om Svt.
+ Sälja saker och därefter köpa saker.
+ Snart börjar Lost om. Sista säsongen.
+ Kompisar. Visst vet ni att jag gillar er?
+ La familia. Mitt allt.

– Kalla fingrar.
– Tjafs som gör att man blir till en klagomur.
– Vintern.
– Källaren som Gud glömde. Just nu river vi (läs Mattias) ut väggar och under döljs det bara obehagligheter.

Heartache

Det är slut mellan mig och Jullovet. Jullovet har dumpat mig. Lämnat mig ensam kvar. Jag tvingas nu inse att vår tid tillsammans är över. Därför har jag deppat ihop totalt och ligger i sängen och tycker synd om mig själv. Vi var ju ett sånt fint par. Hade så roligt tillsammans, njöt av varandras sällskap och mådde gott. Varför måste detta ljuva ta slut?

Säker i sadeln

Har stundtals ojat mig över jobbet. Det har varit tungt, ibland nästan outhärdligt. För ett år sen var det galenskap på många sätt. De barnen jag hade då ligger mig trots det så otroligt varmt om hjärtat nu. Vi gick igenom mycket jobbigt tillsammans och de kommer alltid att ha en stor plats i hjärtat och i minnesbanken. Viktiga människor.

Jag har velat iväg tidigare från det här yrket, bort mot nya jaktmarker och mot nya mål. Jag har siktat, men aldrig fyrat av. Haft handen redo, men stannat upp i rörelsen och funderat. Insett att det ändå är ett av världens bästa jobb. Så många fördelar att det kanske bara är dumt att lämna.

Idag är det definitivt ett bra jobb. Efter att ha grubblat ihjäl mig den senaste tiden fick jag idag beskedet av en godhjärtad fin människa att det är lugnt, jag har kvar mitt jobb. Kan fortsätta stimulera till inlärning, reda ut konflikter på ett positivt sätt och se kunskapen gro i de små liven. Få skapa relationer och hålla dem kvar.

Det känns bra idag. Faktiskt. Det känns jättebra. Det kommer att dröja länge innan ni hör mig gnälla över jobbet. Lovar.

Till Daniel och Parasiten

Jag ser att jag är efterlängtad. Känns bra. Bloggandet har dock inte varit efterlängtat från min sida. Har inte ens kollat andras bloggar, har på något sätt undvikit allt vad mina egna åsikter och andras heter. Har känt att det fått vara bra ett tag. Men nu är jag sugen igen.

I´m back.

Efter ett jullov som går till historien som ett av de längre är jag redo för ett nytt år. Ett år som kan bli ett av de konstigaste eftersom mitt jobb hänger lite löst. I veckan får jag veta, men har på känn att det kan bli ett Morsningochgoodbye från den stora arbetsgivaren. Känns lite som att bli utkastad från en båt ut i ett stort hav.

Dagens känslor:
Lycka – Att vakna i lilla dubbelsängen och inse att hela familjen klämt ner sig i den under natten. Även om kroppen värker så är det en lycka och rikedom att ha varandra.
Ilska – Snö överallt och miljoner grader kallt. Vansinne.
Villhasakerenmassasaker – Vill göra om och göra fynd. Shoppa! Hoppas att jag kan få det behovet tillfredsställt under påskresan till Peking.
Vånda – Källaren. Borde gå ner och röja tillsammans med mannen i mitt liv istället för att skriva detta.

Så, därför – på återseende. Nästa decennium… Eller tidigare….

Veckobloggen

Det var nästan en vecka sen sist. Men nu är jag här igen. Dock utan bilder, trots att jag lovat en av de viktigaste människorna i mitt liv att lägga in sådana.

Dåligt Sofie.

Men veckan har varit proppfull med en massa saker. Likt mössen i Askungen ska man sjåa på och ha sig så här före jul. Dessutom har jag en tendens att dra på mig mer jobb än vad jag behöver.

Dåligt Sofie. Inse dina begränsningar.

Nu umgås med den förkylda sambon.

Vad händer i ditt liv?

I´m back

På något sätt har jag gått ner i varv på sistone. Bestämt mig för att fokusera och inte överprestera. Det innebär att bloggen fått vara en liten stund, det har varit annat som har varit viktigt. Att vara hemma, närvarande och med på allt som händer. Det har känts skönt och framförallt – det har behövts för det inre välbefinnandet.

Jag tycker att det är jobbigt att vara ifrån mina barn. En helg var tillräckligt för att trigga igång det dåliga samvetet. Lägg därefter till några jobbkvällar och känslan av att aldrig se dem var total. Även om jag innerst inne visste att vi setts oerhört mycket. Därför bestämde jag mig för att lägga undan det oviktiga och ta fram det som är allra viktigast. De som är närmast hjärtat.

Det gungar under mina fötter just nu. Skellefteå kommun ska varsla en hel massa människor och det känns som om framtiden ser oviss ut för de flesta yngre lärare i denna stad. Ingen känner sig säker, trots tio år på samma arbetsplats känner jag att osäkerheten finns där.

Men, det är inte så mycket att göra åt. Händer det så händer det.

Till den bildtörstande lillasystern; ja, det kommer bilder. Kanske redan idag. Har tillbringat förmiddagen med den finaste fyraåringen jag vet. Vi har bakat bullar, ritat och spelat spel. Jag har varit närvarande, med och totalt fokuserad på det viktigaste. Så därför kanske jag kan släppa fokus och överprestera litegrann….

Så är det med mig. Hur är det med er, har ni något roligt att berätta?

Almgatan

Har tillbringat helgen i huvudstaden. Lämnade det lilla vita huset efter att middagen var avklarad i torsdags. Flög iväg och landade i grådisiga 08. Har sen bott hos den finaste Anton jag vet, njutit av hans gästfrihet och överseende med lilla jag. Fikat, ätit utefrukostar och sett Kvarteret Skatan. Shoppat kläder och hittat jeans utan att gråta. Träffat kompisarna som jag ser alltför sällan. De som finns i mitt hjärta och har en stor plats där. Jag har bannat det faktum att de har chansen att ses ofta, som glöggandet som väntar hos Miri rätt snart. Kan känna mig lite utanför i den lilla staden som vi alla har rötter i. Känna att det vore kul att få vara med. Mer.

Men. När väskan landat i hallen och stearinljuset tänts på det vita runda bordet. När teet är klart och mysbyxorna åkt på. När jag tänt favoritlamporna i fönsterna och pussats med stora och små. När jag tittar ut och ser fågelmataren som lillasyster köpt i present. När jag vattnar den räddade hortensian och gör middag till min familj. Då känner jag att jag är hemma. Finns ingen annanstans jag hellre velat vara än hemma.

Borta kan vara rackarns bra, men hemma är ändå alltid bäst.