Rent instinktivt så tror jag på Calaisa – har en förkärlek för den typen av musica. Skulle gärna se fru Perelli göra en Androla och bli skickad till Kiruna – eller inte vidare alls. Linda Bengtzing har en tendens att framföra låtar som fastnar – tyvärr – så det lär ju vara den som sjungs av sonen imorgon. Nordman – huvva. Sibel – varför inte? Niclas Strömstedts låt ska vara Gessle/60-talsinspirerad och det brukar ju vara Soofstyle. Sen är det två pojkar kvar som förmodligen inte kommer att gå till historien.
Men vad vet jag – någon musikkännare har jag ju aldrig utgett mig för att vara. Dessutom verkar Mello anno 2008 vara totalt oförutsägbart.
Så vi får se.
soof.wordpress.com 
Du sa ordet….
”oförutsägbart”
…Negativt oförutsägbart, egentligen fullt förutsägbart när man lämnar rösterna till oändligt antal apor med telefoner istället för skrivmaskiner….
(ber om ursäkt för den något långsökta kopplingen).
(jag är alltså INTE för demokrati inom just denna tävling). Det har gått way out of allt resonligt.
J:
Varför inte demokrati i just detta fall? Jag kan nog tycka att Melodifestivalen är ett typiskt program för ”apor” som du så vackert väljer att kalla de röstande tittarna. Sveriges ”bästa” låt framröstad av Sveriges apor. Alla apor som vill göra sin röst hörd och påverka tävlingens utgång har också möjlighet till detta. Det låter ganska vettigt i mina öron.
Sen kan man inte heller blunda för det faktum att det här med telefonomröstning ”lurar” en elefantiskt mängd apor att skänka pengar till välgörande ändamål. Om du inte sväljer den demokratiska biten kanske du åtminstone ser värdet i de insamlade miljonerna?
Frågan är om det uppväger det faktum att ”fel” låt ibland lyckas vinna?
Hej Ejrevi:
Jag har arbetat inom kyrkan i många år, ser således insamlingar till skiftande ändamål varje vecka. Jag har också viss koll på hur insamlingarna ordnas och hur pengarna fördelas (administration kontra ivägskickade pengar osv).
Telefonomröstningarna ordnas inte primärt för att stödja välgörande ändamål, de ordnas för att tjäna pengar, i synnerhet för telefonbolagen som håller i dem. Den bit som går till de i praktiken nödställda är förvillande liten. Vilken demokrati stöder det?
Vad som glädjer mig är att vi svenskar skänker mer och mer pengar till välgörande ändamål varje år, den trenden verkar hålla i sig, och det är ju naturligtvis BRA.
Jag vet att min ap-referens var överdriven och cynisk, men ibland kan jag känna att den demokratiska principen i den här tävlingen blir lite snedvriden. Tänk t.ex. att det finns en åldersgräns för röstning i politiska val (som vi naturligtvis inte ska dra in i detta, men ändå…). Rösterna hamnar t.ex. på person och inte på hela framträdandet.
…Visst, personen kan mycket väl vara bra, och kanske genom sin utstrålning vara värd att skicka, men det kan också bli ohyggligt fel. Ett ”strålande” exempel på detta kan ju vara Christer Sjögrens finlandsfärje-låt.
Jag vidhåller alltså min tes om att återinföra jurygrupperna, eller i alla fall låta dessa grupper på något sätt harmoniera med folkets röst (exempelvis regionalt).
Det är en tävling god dammit!
…Man kan inte tävla i musik dock. Så det är ju lite av moment 22.
Jag minns min f.d. chef som kom från England. Han var förbryllad över svenskarnas otroliga engagemang kring denna tävling. I England har den snarare kalkonstatus. Tittarsiffrorna är i det närmaste obefintliga och de skickar bidrag bara för att de ”måste”.
Det är nog bara att inse, den här tävlingen har spelat ut sin roll.
Tycker jag, i Sverige i världen idag.
Vilket fantastiskt svar J,
Självklart tror inte jag heller att det här med insamlingen till välgörande ändamål är målet med telefonomröstningen. Åh nej, det är givetvis ytterligare en bluff, en ”scam” som vi, läs de flera hundratusen som ringer in och röstar, går på. I min verklighet känns det logiskt att tro att detta är ett trick från telefonbolagets sida att få fler att ringa och och således också tjäna mer pengar. Jag tror nog aldrig att jag har sett ett nummer i något välgörenhetssammanhang där ingen del av kostanden för samtalet gått till telefonoperatören. Fast trots detta håller jag fortfarande fast vid min tes om att det ”lurar” fler att skänka pengar. De hade förmodligen aldrig skänkt ett ruttet korvöre om de inte fått göra det genom att rösta på bidrag nummer 5 i gårdagens deltävling. Sad but true.
Det faktum att en förvillande liten del av pengarna sedan går till de i praktiken nödställda är givetvis högst beklagligt. Du som är insatt i detta kanske kan förlara varför det är på detta vis? Handlar det som jag misstänker om att alldeles för många vill tjäna alldeles för mycket pengar och att de gör det på bekostnad av de som egentligen är i nöd?
Det bästa hade givetvis kanske varit att man inte ringde och skänkte pengar genom en telefonröstning i Melodifestivalen, men det är egentligen en helt annan kaksmet.
Det glädjer dock även mig att vi svenskar skänker mer och mer pengar till välgörande ändamål varje år, men frågan är om vi svenskar vet HUR vi skänker och bidrar på bästa möjliga sätt? Vem är det som undervisar oss i detta? Jo, som i så många andra fall är det givetvis media som är vår läromästare. Säger Kristian Luuk att vi borde ringa det dyrare numret och samtidigt skänka pengar till yadayada-insamlingen är det säkerligen skitbra. Do it.
Du smygdrog in det politiska valet och jag var faktiskt riktigt nära att göra det i min tidigare kommentar, men jag avstod. Det känns, precis som du också påpekar, inte helt rätt att dra in i detta, men jag anar ändå att du på något underligt sätt verkar tycka att det här med åldersgräns är en vettig avgränsning för att vara röstberättigad eller inte i detta fall? Om det är så undrar jag vilka krav du tycker att man kan ställa på de som ska ha rösträtt till melodifestivalen?
Ja. Tyvärr blir det lätt så att ett bidrag vinner röster eftersom det är just DEN artisten som framför bidraget. Det kanske inte alls har något med melodin att göra trots att det är den som egentligen ska värderas. Om jag inte minns helt fel var det något land som vid något tillfälle först röstade fram vilken artist som skulle representera landet och sedan när det var klart fick denne artist framföra en rad olika melodier. Slutligen plockades vinnarmelodin fram utifrån dessa. Kanske medförde detta att ”rätt” melodi vann oftare?
Mest troligen skulle det dock samtidigt innebära tävlingens fall. För i sanningens namn skulle det ju vara makalöst trist att se. Det är iallafall vad jag tror.
Att återinföra jurygrupperna skulle kanske inte förstöra alldeles på tok för mycket, men i dagens interaktiva samhälle vill tv-tittaren vara delaktig i programmet och varör så inte möjliggöra detta genom att ge alla som vill rösträtt? Visst, en musikkännare, kanske kan tycka att ”fel” låt vann och ja, det kan bli pajasbidrag som går vidare eftersom barn får ringa och rösta på bidrag om Pizza och glass i stora lass. Så kan det gå – shit happens. Vill man påverka får man helt enkelt lyfta luren själv och ringa. Kanske fler gånger än en? Kanske fler gånger än sju?
Din konklusion om att man inte kan tävla i musik håller jag inte alls med om. Vad är det som säger att man inte kan det? Jag tycker att man kan tävla hur mycket som helst i musik om man vill. Sätt bara upp regler för vad som gäller först, sen kan man tävla hej vilt.
I Sverige tycker jag nog inte att den här tävlingen har spelat ut sin roll. I Europa är jag dock mer tveksam till att den inte gjort det. Eurovision song contest känns faktiskt både trist och ospännande, men samtidigt tycker jag att Melodifestivalen är sanslöst kul och gastkramande. Det faktum att det i år är än mer oförutsägbart stör mig inte alls. Tvärtom. Det ger en extra krydda och kan dessutom bidra med en hel del humor då jag allt som oftast inte alls håller med den stora grå massan och deras musiksmak.
Du nämner att tävlingen i England har kalkonstatus och att de, mer eller mindre, bara skickar ett bidrag för att de måste. Visst kan det mycket väl vara så, men vad är det som säger att vi borde mäta efter deras måttstock? Tittarsiffrorna i Sverige är ju fantastiskt bra och intresset är skrämmande stort. Om tävlingen har spelat ut sin roll måste det väl vara i England då? I Sverige vill jag nog påstå att de under de tre senaste åren varit hetare än någonsin.
Avslutningsvis undrar jag om din tidigare chef möjligtvis är en viss T.L?
Hej Brother in irony.
Kul att du gillade mitt fantastiska svar 😉
Försöker nedan reflektera över vissa av dina frågeställningar:
* Jag tror i min enfald att det filosofiskt sett är tämligen svart eller vitt vad gäller viljan att skänka pengar, givmildheten och generositeten alltså. Antingen skänker man eller så inte. Antingen är man t.ex. månadsgivare till Rädda Barnen, Lutherhjälpen eller Greenpeace eller så inte. Antingen lägger man en hundring/tjuga/50-lapp i kollekthåven i kyrkan, eller så letar man längst ner i plånboken efter den absolut minsta valören man kan finna (som ändå klirrar en aning). Visst, människor har olika ekonomiska förutsättningar; möjligheten att skänka är olika, dock inte viljan. Det handlar inte bara om pengar. Det kan handla om vadsomhelst, kärlek, hjälpsamhet… När jag tänker på generositet minns jag en av de mest generösa människor jag känt, som såg till att jag närapå varje fredag hade ett knippe fräscha snittblommor med mig hem.
* Vad den politiska referensen anbelangar (som fick dig att gå igång) kan jag bara konstatera att den demokrati den här typen av 071-nummer står för är högst godtycklig, om man nu ska prata demokrati. Bara det faktum att det t.o.m. uppmanas att ringa flera gånger på sitt favoritnummer gör ju den enskilda rösten svårdefinierad och värdelös (i förlängningen statistiskt självmord). Sedan har vi heller inte ens nämnt de möjligheter IT-teknologin ger oss även när vi vill fuska och förstöra resultat. Säg mig, när kommer de första rubrikerna om hackade rösträknings-servrar? Kanske har det redan hänt? (jag ser allt i svart, jag vet)
* Ja ja, jag håller med. Jag omyndigförklarar bryskt, tanklöst och kallt en stor del av befolkningen när jag drar parallellen om aporna och skrivmaskinerna. Jag är också medveten om att jag är väldigt pretentiös vad gäller musik och mitt eget och många andras konstnärsskap. Jag mår illa av Creedence och skulle helst vilja kasta ”lägereldsgitarristernas” instrument på elden i många lägen.
…Sedan angående tävlingsmomentet: Jag hävdar med bestämdhet att musik, som vilken annan konstform som helst, inte går att tävla i. Men Visst; rena kunskapstävlingar, eller tävlingar av teknisk karaktär går väl an, men vad vi inte får glömma bort är att all konst ju är en själsyttring. Man kan inte sätta upp regler för hur en människa vill dela med sig av sitt inre t.ex. och i så fall vad detta skulle vara värt osv. Det är därför jag hävdar att man inte kan tävla i musik. Det låter som en klyscha men jag står för det fullt ut.
* Om vi nu ska fortsätta tävla tror jag att min tidigare reflexion kring jurygrupper i förhållande till allmänhetens röst skulle kunna vara ett alternativ. Att en professionell jurys röster ska väga åtminstone lika tungt som ”profanum vulgus” röster. Kalla det snobberi om du vill.
* När ändå sågen är framtplockad vill jag angående frågan tävlingens popularitet ställa den i förhållande till ”nyttan” av den. Vi snackar mångmiljonbelopp från public service´s budget (skattepengar). Detta för ett evenemang som visserligen är gnistrande och glamouröst (tycker ju inte jag, men många andra), men som i samma stund som den sista eftertexten rullat förbi är glömt och borta. Seriöst; hur många låtar/artister får i dagsläget, 1989-2008 sitt genombrott i mello? Hur många låtar spelas fler gånger än den gång de framförs i tävlingen?
* Jag gör en höna av en fjäder egentligen…jag menar, jag tycker att tävlingen är töntig och har spelat ut sin roll, och jag har ju faktiskt möjligheten att byta kanal. Kanske skulle jag göra det?
* Ja, det är T.L.
J > Då jag befinner mig på semester väljer jag i dagsläget att avvakta med respons på föregående kommentar. Återkommer dock framåt helgen. Håll ut.
M, passa på att njuta Stockholm. Det är en sjusärdeles vacker stad, även om kanske inte Riddarfjärden är isbelagd och gnistrande just denna vinter.
J > Jag passade nog på och njöt lite för länge och nu när hela spektaklet vad gäller melodifestival är över för denna gång känns det lite sent att kommentera detta nu. Förhoppningsvis och mest troligen kommer vi att diskutera vidare om något annat under något annat inlägg. Eller vad tror du?